Det är så fantastiskt kul att se hur fort framåt det går för vårt nya AR-ekipage Elin och Max! Jag tror att det bara är tredje gången de får lite tips från mig och det syns att hästen börjat förstå sökning-böjning och att Elin själv har en tydligare bild framför sig.

Med lite ny utrustning; ett kapsonhackamore och en ny sadel tränade vi både från marken och uppsuttet. Sökning-böjning både från stillastående - igångsättningar - och under skritt på volt och böjd rakt fram. Vidare lade vi fokus på att kunna föra hästen mellan tyglarna. Elin fick flytta inåt-utåt både på volt och på rakt spår samt lägga fokus på att yttertygeln ska föra in bogen i öppnan. Vid hand fick de även testa på slutan för andra gången och nu gick det mycket bättre! I högerslutan tog det emot men i vänster var det inga större problem. Avslutningsvis tog vi några travuppgångar med tanken att bara smyga igång uppåt med ett ökat tonus. Inte helt lätt då det gäller att hitta rätt energi i sig själv istället för att fysiskt mana på hästen framåt i tempo.

Elin och hennes mamma anki gör ett jättefint jobb med sin lilla häst, det ska bli kul att se vad som har hänt till nästa träning!

Förutom mina egna enbart positiva erfarenheter så finns det andra saker som gör att jag förespråkar bettlöst!

Kapat från http://klassiskridning.blogspot.se/2013/04/betslingens-effekter.html

Jag har tydligen fått en ny titel, manager! Kan man inte rida själv så kan man alltid se till att andra kan träffas och utvecklas tillsammans. På FB har jag startat gruppen NH-AR i Ludvika för att alla som brinner för samma sak ska kunna inspirera och ge varann tips. Vår utflykt till AR-clinicen i Lövåsen igår var en del av detta skulle man kunna säga.

Christofer Dahlgren var som vanligt engagerad och pedagogisk, vi som satt på läktaren fick många tillfällen att ställa frågor och under teoripasset fick vi matnyttiga tips att ta med oss hem. Ekipagen under dagen hade kommit olika långt och mest fascinerades jag nog av den maffiga bruksnordisen "Lilleman" som med sin enorma kroppshydda visade upp en fantastisk samling. Här snackar vi hästkrafter!

Idag har jag vilodag. Ninisen har fått uppfräschning av buren och trots att han tog några glädjevarv i uteburen när jag tog ner honom dit så skuttade han snabbt upp i lådan igen. Det är lite ruggväder ute så jag förstår honom faktiskt. Snart ska jag ta mig i kragen och skriva en inköpslista inför helgens kalajs. Det är inte lätt att fylla 30 minsann... :)

Tredje dagen hemma och jag inser att jag, som vanligt, behöver något vettigt att sysselsätta tankarna med. Passa på att plugga in något vore kul...typ något med häst kanske ;) Skämt åsido så är det mycket häst på hjärnan igen. Kroppen gör motstånd men själen skriker. Tur att jag får Anette på lunch idag och kan leva lite genom henne! Till helgen bär det av till Hästaktiv i Lövåsen med heldagsclinic för Christofer Dahlgren. Vackra hästar, kloka människor och inspiration så det räcker och blir över - ja tack!

Roar mig med att klickerträna Humle och vips hade jag en mycket socialare kanin. Jag har aldrig använt klicker tidigare men det var ju en riktigt bra grej må jag säga. Håller på att klicka in honom på pellets när han ska få mat och har så smått utökat till att klicka för visat intresse för mig. Måste dock ta tag i lyftträningen igen, han må vara en sprattelpelle men han får ändå stå ut med lite pyssel. Att klicka in honom på att vara trygg och få en positiv känsla hos mig går hand i hand. Det var i varje fall busenkelt att klicka in honom i transportburen från hans lilla hus när jag ville ta med honom till uteburen. Två klick så satt han självmant där inne i transporten! Fegisen törs nämligen fortfarande inte hoppa ut ur husen och nerför rampen. Uppför går fint men icke ner. Det är några centimeters skillnad mellan ramp och hus så nu lurar jag på en bättre upphängning av rampen så att han ska kunna spatsera rakt ut utan något nedåthopp. Tror att han helt enkelt inte  trivs med det nedskuttet. Värt att testa i varje fall.

Dags att gå och tillaga dagens lunchmat!

Bara för att längtan är så stor....

Bildgooglad icandys.blogspot.com

Det här är ett mycket läsvärt blogginlägg från Anna Lindh! http://wp.annalindh.nu/2013/01/kontakt-eller-stod/

Jag kopierar in det för att lätt kunna gå tillbaka till texten i min egen blogg.

Kontakt eller stöd?

En av de saker som kan vara svårt att diskutera hästmänniskor emellan är hästens ”stöd” på tyglarna. Synen på hur det ska vara är väldigt olika och dessutom menar vi ofta olika saker fast vi använder samma ord. Eller menar samma saker men använder olika ord. Till att börja med är det alltså viktigt att försöka reda ut vad man egentligen menar med olika ord.

Många ryttare anser att hästen ska gå med stöd på tyglarna. Om den inte gör det så menar man att den har släppt kontakten till bakbenen och inte jobbar med ryggen. Jag ogillar ordet stöd i detta sammanhang. Att ta stöd mot något innebär att lägga vikt i eller mot detta något. Att hästen ska stödja på tyglarna (för övrigt det uttryck som används i dressyrens tävlingsreglemente, TR) innebär alltså att den ska lägga vikt i tyglarna. Den aktuella meningen i TR börjar ”Med stadigt huvud och fritt buren hals…” Jag kan inte få ihop en fritt buren hals med ett stöd på tyglarna. I mina öron motsäger dessa två varandra.

Jag föredrar ordet kontakt för att beskriva vad som ska finnas mellan hästens mun och ryttarens hand. Vad är då skillnaden? Den stora skillnaden är att hästen inte lägger vikt i tyglarna, utan att den, precis som det står i TR, bär sin hals (och sitt huvud förstås) fritt. Kontakten kan bestå enbart av tyglarnas vikt.

Sammy går fram till handen.

Men är det då inte som kritikerna säger, att om tygeln hänger så har hästen släppt kontakten? Jodå, det kan vara så, men det behöver inte vara det. Du ska vara uppmärksam på att hästen alltid söker din hand. Om du går fram med handen och sätet så ska hästen följa din hand. Man säger att hästen går fram till handen, utan att vara på handen. Om hästen inte följer din hand, utan blir kvar i samma form trots att du ger mer och mer tygel, ja då kan den ha släppt kontakten.

 

Att lära hästen att gå med en jämn kontakt till båda tyglarna är som det mesta annat ett arbete som sker i flera steg och som måste ses över tid. Ofta gör vi felet att vi tror att vi ska börja med målet. Vi har en idé om hur det ska se ut när vi rider och så försöker vi helt enkelt få det att se ut så.

Om vi har en idé om att hästen ska gå med lika stöd på båda tyglarna så kortar vi tyglarna och tar oss ett någorlunda lika stöd med båda händerna. På det sättet skapar vi motstånd och spänning hos hästen och så har vi gett oss in på spåret som leder till överaktiva händer som bara försöker få hästen att ”ta ner huvudet”. Lika tokigt kan det bli om vi har en idé om den lätta kontakten som består av tyglarnas vikt, och så rider vi runt på lagom lösa tyglar och hoppas att hästen så småningom ska ”ta ner huvudet” av sig själv.

Vägen till att få en häst som verkligen bär huvud och hals själv och som söker fram till handen, utan att vara på handen, går grovt räknat i tre steg:

1. Via ställning och böjning i innersidan få hästen bort från den inre tygeln.

2. Hästen söker sig till den yttre tygeln.

3. Lika kontakt till båda tyglarna.

1. Capo lättar från inner tygel, men söker sig fortsatt fram till handen. I detta skede bör yttertygel vara lös för att inte störa/förstöra ställning och böjning.

2. Diablo söker sig till yttertygeln. Observera att det inte är min hand som tar kontakt med hästens mun, det är hästens mun som söker kontakt med  min hand. Det är en avgörande skillnad!

3. Så småningom resulterar steg 1 och 2 i att hästen kan söka lika kontakt på båda tyglarna, utan att hamna ”på handen”. Det kan se olika ut för olika hästar och i olika situationer. Ibland har man en högre grad av kontakt, ibland består kontakten endast av tyglarnas vikt. Men något ”stöd” på tyglarna är det inte fråga om!

Diablo samling i böjning.                            Sammy i rakställd samling.

 

 

 

Melissa i piruett.                       Diablo fram till handen.

 

 

  

 

Liselotte Linsenhoff på hästen                           Josef Neckermann – Venetia. Flerfaldig Piaff. Flerfaldig OS-medaljör                               OS-medaljör 1960-1972.

1956-1972                                         

 

Kom ihåg – Rid din häst fram till handen, men se till att du inte har hästen på handen!

Underbart rolig dag på Källvikens gård i Falun! Fint ridhus, gamla och nya bekantskaper med ett gemensamt intresse, vackra hästar och kvalitetstid med min Anette.

Nu är jag ofattbart ridsugen!

Vilket underbart väder! Någonstans måste ändå våren vara på gång när det är så här fint!

Jag har varit ute hos Elin, Anki och Max en sväng och försökt guida lite inom den akademiska ridkonsten. Minns själv hur otroligt förvirrande allt kändes i början, man skulle inte hålla för mycket i tygeln men ändå ha kontakt och man skulle vrida och vinkla kroppen på ett ovant sätt som ändå teoretiskt sett var logiskt. Jojo, det är inte lätt att lära om från början :) Elin och Max fick flytta in och ut på volt för enbart tyngdpunktsförflyttning, träna öppnan i två olika övningar, göra travuppgångar och slutligen testa på slutan. De är så härliga båda två och det är jättekul att få fler som är intresserade och som vill lära sig!

Här inne är det minsann kav lugnt! Det händer liksom inte så mycket spännande när man mest jobbar, kommer hem och går och lägger sig. Bäckensmärtor har satt stopp för mina Pila-kvällar och jag försöker vara kall och tänka att det är bättre att jag kommer igen snabbt efter förlossningen än att jag överanstränger mig innan.

I torsdags fick jag dock andas och prata häst när jag hälsade på Anette på Hellbackens gård. Hon red ett pass på banan med sin fina - om än hormonstinna - Arda och vi diskuterade främst hur man kan förbättra sin egen inverkan i öppna och travuppgångar. Kan man inte rida själv får man leva genom andra ;) Det kom även förbi en trevlig kvinna som bodde granne med stallet och som hade en kallblodsdam som hon var lite sugen på att pröva akademiskt med. JA, fler såna!!

Nu har jag genom lite gamla hästkontakter även fått tag på en eventuell tränare från Rättvik som kanske skulle kunna komma ut till oss här i Ludvika. Jag och Anette funderar dessutom på att dra ihop ett litet gäng och turas om att åka till varann för att rida tillsammans och ge feedback. Bara att kunna bolla idéer och tankar gör mycket för utvecklingen.

I morgon blir det också lite häst då jag ska ut till Elin och Max som precis börjat lära sig om den akademiska ridkonsten. Kul!

Fina Arda...

Idag har jag och Jacob förresten tagit oss en tur till Granngården i Smedjebacken. En väldigt kul affär tyckte Jacob. Med oss hem fick vi en liten borste, en borste att rengöra vattenflaskan med samt spån och fodret Carrier. Jonas håller i skrivande stund på att sätta fast nät i buren.....det närmar sig med stormsteg!