De som känner mig kommer inte bli ett duggförvånade över att jag har ringt till ägaren till min medryttarhäst idag! Även om jag inte kan rida än så kan jag börja jobba Pila från marken och jag är grymt pepp :-) Hoppas bara att huvudlaget till nya bettlösa tränset kommer snart. ..har fått de snygga akademiska hackamoreskänklarna i varje fall.

I går hade jag och Anette en riktigt härlig och lång hästutflykt till Karin! Anette hade med sig sin Arda och Karin lånade ut och visade upp två av sina hästar på gården. Det var otroligt trevligt och framförallt givande att få ägna flera timmar åt att studera ridkonsten och samtala om hästar i allmänhet. Det goda fikat satt heller inte fel ;)

Fokus hamnade på.....

- sökningen till handen

- att hitta nedåt-framåt

- lugn takt

- behålla linjeringen och inte överböja

- hitta rätt känsla istället för att korrigera

- mjuk, konsekvent kontakt i tygeln

- böja bör innerskänkel

- flytta för yttertygel

Karin var väldigt bra på att hela tiden sätta ord på det hon såg och kände hände i hästen, något som jag tänker ta med mig i den egna ridningen framöver just för att synliggöra för mig själv vad som händer. Hon pratade också mycket om känslan av lätthet när allt är rätt, det är dit vi vill sträva. Vad är målet med vår ridning, vart är vi på väg någonstans? Är det inte själva resan som är målet?!

Det var två trötta, inspirerade och filosoferande hästnördar som for hem med ett stort leende på läpparna!

Först ut Arda (frieser/arab):

Därefter Helmer (bruksnordis, ej så långt utbildad men med en otroligt fin och mjuk kontakt):

Sist Flip på longen (tinker/nordsvensk) som Karin lärt in slutan på i just det arbetet för att kunna stärka hans galopp:

Jag måste erkänna att jag är vansinnigt svag för den stora skäcken, ser fram emot den dagen jag kan sitta upp och vara testpilot!

Lite övriga pics:

Helmer och Anette in action! Ignorera oväsentligt bakgrundsprat och koncentrera er på det viktiga.

Karin och Flip från marken:

En annan sak att ta fasta på från dagen; det lönar sig att våga fråga om hjälp och det ger så mycket att träffa andra för inspiration och vidareutveckling!

I går hade jag en dejt inbokad med Elisabeth och hennes fina kallblodssto Emelie! Jag kan inte kalla mig för en "tränare", men har bestämt mig för att inte vara rädd för att dela med mig av det jag kan och vara ett bollplank att diskutera med kring häst och ridning. Efter att själv ha fått förmånen att ha sådana personer omkring mig vet jag hur mycket det är värt att ha ett par extra ögon på sig och få tips på övningar för att sakta utvecklas.

För dagen testade Elisabeth ett bettlöst alternativ där remmarna går i kors under hakan/ganascherna. Vi insåg båda ganska snabbt att det huvudlaget stjälpte mer än det hjälpte när det gäller dressyrridning, men funkar bra att kunna variera med ute i skogen. Att hitta bra utrustning som hästen trivs med och som fungerar till det man är ute efter i ridningen, t.ex. underlätta för böjning/sökning, är mycket viktigt. Det räcker med alla andra parametrar som hästens och ryttarens egna förutsättningar, underlaget på ridbanan, händelser utanför staketet med mera som kan distrahera och försvåra ridningen.

Passet handlade om att hitta balans, följa tyngdpunkten och bli medveten om vad ryttarens signaler gör i hästen. Övningarna i sig var enkla men när man lägger ner tanke och fokus på dem ser man snart att det ändå kräver mycket jobb att "få till det". Vi startade med att först bara skritta runt på ett mindre fyrkantsspår och känna in hur dagsstatus för både häst och ryttare kändes. Fanns det någon sida som var svårare att sträcka ut, någon bog/bakben som ville flyta iväg, hur kändes ryttarens axlar/höfter osv.

Vi övergick till halter och igångsättningar, att inte tänka "stanna hästen" utan mer "nu stannar jag och jag vill att hästen ska följa min tyngdpunkt". Vad behöver jag göra i min kropp för att min signal ska vara tydlig nog för hästen, kan jag minska signalernas styrka när häsen börjar förstå vad jag vill. Därtill lade vi in att få Emelie att sänka sitt huvud i halten och kunna skritta igång med samma avslappning.

Om inte ryttaren har en planerad ridväg och är i balans kommer inte hästen kunna vara i balans, därför planerade vi en tydlig oval på fyrkanten. Med en unghäst och en relativt oarbetad häst behöver dessutom spåren gå på stora bågar med liten böjning eftersom hästen varken har balans eller styrka för det motsatta. Vi vill hela tiden ge hästen goda förutsättningar och en uppgift som den klarar av för att bygga upp både fysiskt och psykiskt. Jag bad E. att förbereda hästen för böjning innan hörnet, släppa fram innerhanden så att hästen själv bär sig genom hörnet samt låta hörnet starta fyra meter innan och sluta fyra meter efter hörnpasseringen. Även i en sådan här övning krävs det att man är aktiv i sin ridning, har en plan för när och hur man inverkar samt var.

Då huvudlaget som sagt inte bidrog till böjning ändrade jag om lite i mitt tänkta upplägg och tog in ekipaget på en stor volt runt mig. Nu handlade det om att flytta tyngdpunkten in och ut på volten och få hästen att följa med i balans. Tramp i inner stigbygel (nu red E. barbacka men känslan funkar lika bra utan bygel), rikta kroppen något inåt, yttertygel mot halsen och be om lite böjning. Ska vi utåt inverkar vi helt enkelt på motsatt sida. Ganska snart upptäckte E. att hon hade lättare att flytta in hästen än ut och att hästen svarade snabbare på hennes tyngpunkt så att hon behövde minska på sina hjälper för att inte "trilla in" för snabbt.

Som avslut tog vi något varv på fyrkanten med stora hörn samt halter och när Emelie sänkt huvudet och slappnat av var det beröm och avsittning.

Enkelt, hanterbart och ändå mycket att jobba med inför nästa gång!

Fantastiskt kul att få komma ut till människor som vill utvecklas och se hästens avslappnade och nöjda uttryck efter träning :)

Nu när det "bara" är ett par månader kvar tills jag kan sitta upp på hästryggen igen är det dags att börja tänka på hur jag ska hitta tillbaka till min sits, eller rättare uttryckt; min känsla. Innan jag fick stå över ridningen på grund av foglossning och stor mage kändes det som att jag hade kommit en bit på väg. Jag hade blivit mer mentalt medveten om hur jag kunde plocka isär min hjälpgivning och uppmärksammade hur, när och varför jag inverkade som jag gjorde. Arbetet var undersökande och sakta men säkert trillade den ena poletten ner efter den andra.

Jag minns första turen på Goliath efter att Jacob föddes, tror det var efter cirka sex veckor. Blev förvånad över hur dålig kroppskontroll jag hade, men samtidigt blev jag uppmärksam på hur känslig hästen var för min obalans. Så nu tar jag chansen att mentalt förbereda mig för att vara redo när det är dags.

Egentligen tror jag inte att man ska tänka i banor om vad som är "rätt och fel", utan mer vara mentalt öppen och mottaglig för hästens reaktioner på de effekter ryttarens signaler ger. Olika hästar fungerar olika, olika ryttare inverkar på olika sätt för att nå samma effekt. Utgångsläget är dock det viktiga, var lugn, andas och inlyssnande både psykiskt och fysiskt. Är hästen mottaglig för mina signaler, kan vi hitta varann och samarbeta, vad erbjuder hästen för dagen, vad klarar jag själv av? Är jag själv stressad och spänd kan jag inte förvänta mig att hästen blir positivt inställd. Jag tycker inte det är ett dugg märkligt att många ryttare finner hjälp i ridningen av att utöva yoga eller meditation. Det mentala tillståndet bör vara lättare att återskapa även i ridningen och det är du helt klart betjänt av. Ridning handlar kanske ännu mer om att lära känna sig själv, kunna kontrollera sina känslor än att rida med "den rätta tekniken".

Bara att gå och hämta hästen i hagen har ibland krävt tankeövning för mig. Vilken känsla utstrålar jag, är jag stressad och spänd i mina rörelser? Kommer hästen vilja vara med mig i mitt sinnestillstånd? Vissa gånger fick jag använda den korta promenadsträckan bort till grinden med att andas och slappna av, tänka positivt. Bara genom detta blev jag förberedd för att vara nära hästen och kunna ge mitt bästa den korta stunden av dagen som vi umgicks.

För många av er låter det säkert som rena löjlet, men för mig har det gjort stor skillnad. Sluta stressa, sluta tänka prestationsinriktad och bara vara glad över de små guldkornen jag får uppleva. Oavsett om det handlar om hantering/ridning med häst eller att vara i gemenskap med andra människor. Det ger ringar på vattnet...

Finns som alltid många bra artiklar i ämnet...

http://www.horseandhuman.se/post/Ridning-sitstraning.aspx

http://www.positiveriding.com/PRS%20files/BalanceEquilibriumSE-Sec.pdf

http://www.positiveriding.com/PRS%20files/FrameSE-Sec.pdf

Den som googlar han finner! Jag sökte på combined cavesson and hackamore och fick upp ett cavemore på http://www.bitless-art-of-riding.com/for-sale/. Det här skulle ju någon satsa på att tillverka i Sverige!

Såg en film på cavemoret "in-action" och det enda jag skulle vilja anmärka på är att hakremmen var för lång så att hackamoreskänkeln gick väldigt mycket bakåt när man inverkade på stångtygeln. Verkar som att de hade en fast längd och inte något som gick att korta-länga.

Hittade deras sida på FB och där fanns en version med reglerbart hakstycke!

Jag håller på att klura på hur man skulle kunna få till en bra hackamore/kapson. Det jag har lyckats få fram är att de allra flesta nosdelar på de färdiga lädervarianterna är för korta, vilket gör att sidostyckena på huvudlaget hamnar framme vid ögonen och hackamoreskänklarna klämmer mot tänderna.

Så antingen ska man då beställa en specialsydd nosdel i läder hos sadelmakare, har ute förfrågan hos en sadelmakare som ska ge ett kostnadsförslag. Eller så kunde kanske det här vara något hos http://naturhunden.se/visa_produkt.asp?t=Ridkapson+till+ditt+eget+tr%E4ns&id=532&lang=sv. Jag har tidigare beställt en repgrimma där efter angivna mått vilken jag blev väldigt nöjd med. Oavsett läder eller rep behöver jag köpa till lösa hackamoreskänklar samt en lös enkel nackrem, men det har jag redan koll på vart jag får tag i. Dock kan jag ju garantera att det blir betydligt billigare med repprodukten än läderprodukten. Nosdelen i rep tror jag går att fästa med små hakar i skänklarna.

Återkommer med vad det blir!

....inför hösten och insåg att det skulle vara möjligt för mig att faktiskt rida två hästar, beroende på vad ägarna själva har behov av. Jag skulle hinna med två barnfria ridpass och två pass med arbete från marken där jag har med mig lillskruttan till stallet. Ett uppsuttet och ett avsuttet pass per häst med andra ord. Det vore nice....   

Drömma måste man ju få!

Note....hittade på ett billigt och MKT snyggt enkelt nackstycke på Millhorse! 99 spänn, inte illa. De hade dessutom billiga OCH snygga kapsontyglar för 199 kr. Jag tycker det är såå snyggt med "lite" utrustning på hästen. Vissa gillar massor av blingbling och stora läderkrusiduller, men inte jag.

Så det här nackstycket i svart med silver... http://www.millhorse.se/mh-nackstycke/9-0

...ihop med ett kapson/hackamore eller ett kombi-hackamore eller ett akademiskt hackamore där man fäster extra ringar för kapsontygeln... JA TACK!

http://www.kapson.se/gallery_53.html