Fröken Häst och jag red på gräsytan vid björkarna idag, mer att ta in runt omkring alltså men hon skötte sig bra. Jag fortsätter på temat sluta-hitta ytterbog och samling. Det kluriga är att från marken har vi svårt att placera vänster bak, uppsuttet är det höger bak. Kan ju snabbt räkna ut vems fel det är. ..gäller bara att lura på vart felet sitter.

När det blev dags för travuppgångar hittade vi en sån fin känsla i samlingen i skritt så det blev fokus på det istället. I vänster varv är nog inte skolskritten långt borta, i höger lite svårare. Men vilka fina längningar hon gjorde från detta!

Avslutade med en kort uteritt innan regnet kom. Ivrig häst emellanåt men hon lyssnade på mig utan några bekymmer o vi tog till och med en samlad trav på hemvägen :-)

Ni må tycka att jag är ett udda flum och om ni har ett behov av att känna så så gör det mig inget. Men om jag berättar för er hur mina tankar går och hur min tysta kommunikation med Pila låter, kanske ni förstår att tiden i stallet inte bara handlar om att "åka o rida".

Idag kom jag med många tankar och känslor från jobbet när jag gick ut i hagen. Jag brukar rensa huvudet innan jag möter Pila för att vara här och nu. Idag klarade jag inte det utan bad istället Pila att ta hand om mig och allt tankesnurr. Det kändes som att hon övervägde saken innan hon sen bestämt ledde iväg mig mot grinden. Kände mig som ett litet barn som får hålla en vuxen i hand när ovädret mullrar i öronen.

Det fina är att när vi kommer ner på ridbanan är jag Pilas trygga hand. Jag har kikat på Christofers fina video om markarbete och lade idag fokus på att vi verkligen kan hämta ytterbak i slutan. På fritt spår gick jag från att hämta ytter bak till att hämta ytter fram så att det benet kliver runt och mot mig. Pila placerade sig rätt var gång och ur det kunde vi växla mellan sluta och böjd rakt fram på medellinjen. Hennes trav sen...! Hon klarar nu att balansera på mindre volt och hon kliver in med bakbenen under sig i avsaktningen istället för att bromsa med frambenen. Det är en fröjd att se!

Småknäpp eller ej, jag mår fint!

Pila är tillbaka i stan och med henne kom blogglusten igen!

Det är sannerligen något speciellt med den där hästen, hon har en stor plats i mitt hjärta. När jag kom ut i hagen idag stod hon och plockade i sig sista stråna av morgonhöet och medan jag satte mig på huk bredvid henne hummade hon åt mig samtidigt som hon åt. 

Det blev ju premiär för min nya utrustning med både fårskinnssadeln och huvudlaget med semikapson, ny stångtygel och vadderad nackrem. Allt satt som en smäck och jag är riktigt nöjd med sadeln som gav mig ett perfekt stöd utan att minska känslan. Tyckte även att kapsonen med det fasta järnet blev tydligare och diffusheten (?) som den gamla kapsonen med cykelkedja var borta. 

Med tanke på att vi inte setts på bra länge så ville jag göra det som jag "alltid" gör och det vi kan för att inte röra till det med en massa nytt. Dock ändrade jag på två väsentliga saker, avståndet till Pila i arbetet vid hand samt min sits i ridningen. Övningarna var däremot de samma som vi har jobbat med i grunden, följa volt - flytta in/ut - checka av flytta in bog/bakdel samt trav. 

Man brukar få räkna med att allt inte sitter perfekt när man inte tränat på länge, men Pila kunde lika gärna ha tränats igår för så bra gick det. Med andra ord har vi gjort ett riktigt bra grundarbete och hon KAN hjälperna. Hon var inte heller det minsta stel eller spänd utan rörde sig i balans, med avslappning i fin sökning och mestadels en bra böjning. 

De två dagarna på ARena på Sparreholm har verkligen gett ringar på vattnet och det är så mycket som jag vill ta med mig och börja ändra på. Att gå  en bit framför hästen och inte hålla precis nära kapsonen i arbetet vid hand är en grej. En svår grej. Pila funderade också en del på varför hon plötsligt inte fick balansera sig mot mig men skillnaden i henne och i hur min kropp påverkar hennes kropp var stor. Det var svårt att verkligen få ett bra spår utan att vingla hit och dit och att inverka rätt utan att ta så mycket i linan för att skapa ställning och böjning. Avslöjande helt enkelt. Men för att vara första gången ger jag oss godkänt och det där fortsätter vi träna på. Gillade även att jag nu verkligen flyttade in bogen ett par steg genom att få henne att följa utan att låta spöet hänvisa rumpan ut mot spåret. I slutan måste vi klura lite på var den perfekta positionen för spöet ska vara för att påverka böjningen . Hon svarar dock fint men behöver lite mer stöttning från mig. 

I longen går hon jättefint och traven hade en sån fin schwung och hon gick lågt med huvudet. Testade att gå med henne vänd framåt och hämta slutan, svårt, men gick då istället baklänges och då fixade hon det fint. Öva. 

Uppsuttet har JAG tusen saker att tänka på nu. Efter att ha ställt om från att låta inner höft gå fram till att föra fram ytterhöft hände det sjuttio olika saker till som ska på rätt plats. Upptäckte att jag då började fokusera så mycket på ytterhöft att jag även lade vikten på ytter sittben och det blev helt knas. Gav mig själv en checklist, vikt på inner - för fram ytterhöft - innerskänkel bak en cm - förskjut bröstkorgen en halv cm utåt - axlarna - slut om med ytterknä - öppna med inner knä. När något fallerade var jag noga med att söka i min kropp innan jag tog till en vibrerande hand uppåt ihop med innerskänkel. Pila gav direkt svar på tal och hon var så följsam och stabil. Jag som haft såna problem med att byta varv, bara genom att föra fram den nya ytterhöften och sluta om med ytterknäet så hade vi längre inga svårigheter. 

Men nog är det svårt att rida, allt det nya gjorde att det gott och väl räckte med att ta sig runt på volter, flytta för vikt och testa några steg i skolorna. Samtidigt är jag så nöjd att jag klarar att ställa om enbart utifrån teori. Snart får jag även tränarhjälp men det är bra att ha testa själv först. 

Det blev även några korta travuppgångar och Pila slog mig med häpnad. I våras började hon visa att hon klarar av att hålla balansen utan att springa ifatt sin tyngdpunkt. Nu travade vi bara några steg som sakt, men det fanns inte minsta tendens till att ila iväg. Hon var mjuk och rörde sig så elegant och avslappnat. Efter tredje uppgången i vänster varv kastade jag mig av och öste beröm över henne. Fantastiska häst! 

Några ful-bilder blev det och jag orkar inte rätta till dem heller ;)

Jag har hittat på två fina inspirationsbilder till resten av vår slänt. Kanske nästa sommar. ..

Bröstkorgsrotation kom på tapeten emellanåt vilket enkelt sagt handlar om att man kan se hästens mage bli större på yttersidan och mindre på inner vid ridning på volt. Jag är för lite insatt i detta än så länge egentligen men delger det jag snappade upp.

Det är ryttarens sits som skapar rotation i hästen. Sänk innerhöft, fram med ytterhöft, håll den neutrala tyngdpunkten, dra bak inner knä, slappna av. Rotationen lyfter hästens ytterbog och för hästens mage utåt. Nu hamnar tyngdpunkten något innåt vilket vi får kompensera med att flytta vår bröstkorg 5 mm till utsidan.

En rak häst roterar lika mycket åt båda håll, "gungar" fram och tillbaka. En böjd häst roterar mycket på inner vilket gör att vi ska lyfta vårt ytter sittben på varje innerbak-tramp.

Dra ej bak innerhöft, för istället fram ytterhöft för annars skapas spänning.

Stötig, skuttig trav beror på att bakbenen och inner höft behöver komma mer in under hästen. Då lyfter rotationen ytterbog och det skapar rundhet. För att hjälpa hästen slappna av och bli lång mellan inner höft och knä, doppa knäer ner-ner-ner i rotationen.

Hanna Engström hade en clinic med en kvinna vars häst vinglade runt på volten, hade dåligt sving framåt och kändes osäker. Kvinnan fick då utan häst gå bakåt på voltspår med tänkt häst medan Hanna undersökte hur kvinnan placerade sina fötter. Det visade sig att hennes ena häl var på drift och strävade utåt/inåt beroende på varv. När kvinnan rätade in sin häl först utan häst och sedan med kunde båda två gå stabilt på volten i arbetet från marken.

Givetvis testade jag och Elisabeth detta och hittade orsaken till Es problem i hennes arbete med sin häst!

Jag vet knappt vart jag ska börja, ARena 2014 var helt enkelt alldeles underbart! Två dagar med clinics från morgon till kväll, föreläsningar och uppvisningar av Christofer Dahlgren, Hanna Engström, Carina Branderup och Katrin Wallberg. Jag och Elisabeth for dit tillsammans och hade makalöst roligt.

Både Katrin och Hanna var nya live-tränare för min del och de lärde mig oerhört mycket med sitt fokus på sits. Hanna hade en övning utan häst där vi stod på våra fötter, intog atletisk hållning, lyfte huvudet lite extra genom fingrar bakom öronen och sen hittade vår balanspunkt genom att förskjuta vikten mellan framdel (tår) och bakdel (häl). Det var så lite som krävdes och vi tänkte oss hur vi minskar och ökar volten i det lilla.Två o två lät vi sen föra varandra på samma sätt med slutna ögon. Såhär lite krävs även på hästen, var slutsatsen.

Katrin hade sitsteori och vi som publik hade möjlighet att vara linförare och bollplank. Jag hakade på och fick lära mig att den lodräta sitsen går till hälen medan den akademiska sitsen går till mitt under foten. Vi ska heller inte vinkla vårt bäckene som hästens eftersom vi sitter längre fram på hästen utan vår ytterhöft går fram o inner bak. Ytterknä sluter runt o inner knä öppnas upp. För att kompensera vikten på inner sittben flyttas vår bröstkorg ut 5 mm. Som linförare kikade vi mkt på ytterhöft fram, innerben lyfts bak och bröstkorg ut. Otroligt lärorikt!

Mer kommer!

Imorgon säger vi hejdå till Maja och välkommen till en vit tjej som kommer på prov. Vi hoppas att den nya pinglan är lite socialare och inte springer sin väg så fort vi kliver in!