Jag måste bara få dela med mig av ett sms som jag fick av min tränare Karin efter att hon sett senaste filmen på Pila. (Tror det är ok!) Hon tyckte att Pila rör sig med ledigt, att hon fått större rörelse i frambenen och att hon ser jättefin ut! Det betyder jättemycket att höra det från henne. 

Karin var en av ekipagen som tränade för Christofer första gången jag var med som fotfolk på en akademisk clinic. Hon red in med sin stora, maffiga, svartvita kallblodskorsning och dansade runt med sån lätthet och sånt fokus. Ni kan ana att jag fick en stor förebild, "så vill jag också rida"! Sen dess har Karin varit en av mina favoriter och att jag tog modet till mig att fråga om jag fick börja träna för henne var det bästa jag har gjort. Ihop med den väg och de tankar jag själv har funnit har hennes filosofi gått hand i hand och gett mig en rejäl skjuts framåt i utvecklingen. Nu nör OS är på tapeten, ni vet där man står på podiet och känner att man vill tacka folk....TACK till Karin som är min ledsagare. Och TACK till Torbjörn som äger Pila och låter mig få fria tyglar att träna hans fina häst. Jag är en lycklig själ som har så fina människor runt omkring mig!

Ni vet kanske känslan av att befinna sig på ett nöjesfält och känna en skräckblandad förtjusning över alla åkattraktioner. Ungefär så tror jag Pila känner på uteritt.

Torbjörn gick med oss på dryga halvtimmen och jag satt på Pilas rygg.Hade min sadel med gelépad samt en lite längre gjord, vilket funkade väldigt bra. Sen jaktbettet och repgrimman. Byter dock ut repgrimman till kapsonen nästa gång, ville ha det långa repet som tyglar men jag trivs bättre med kapson och Pila funkar bra på det.

Fröken är ju lite rolig, blir taggad av saker som hon borde strunta i och struntar i sånt som andra hästar skulle reagera på. Sen börjar hon trampa och takta ibland, blir vrång när man inte släpper iväg henne i full galopp (vi skrittar alltså bara) och idag kom det till och med ett litet bocksprång. Hon är väldigt tydlig med vad som är hennes bekvämlighetszon nära stallet, då kan hon gå med lång tygel och lunka på - på hemvägen.

Jag bestämde mig för att bara vara cool idag, ställa henne åt motsatt håll om det behövdes förbi läskiga saker, inte titta själv och stanna henne för höger hjälper eftersom hon gärna drar till vänster.

Uppsittningen vid bänken gick riktigt bra förresten, något av vår pall-träning satt sen sist och jag kunde ställa henne i position själv. Framsteg!

Det är helt enkelt bara att fortsätta träna. ...

Jag tycker verkligen att NH är kul och för mig är det framförallt ett trevligt sätt att skapa förtroende mellan mig och hästen. Eftersom Pila fått behandling och massage i måndags och inte skulle anstränga sig så mycket passade NHn fint.

Hämtade återigen i hagen med en massa gos och kel, ställde på gången med löst rep så att hennes nyfikna LBE-sida kunde utforska och vara med när jag borstade henne. Nere på banan gick vi igenom halten, flytta tyngdpunkten i öppna/sluta/samling. Började sen leka med uppsittningspallen som fortfarande är lite märklig. Tack vare ett youtube-klipp gav jag henne nu moroten på bortsidan från mig eftersom det får rumpan att stanna kvar hos mig istället för att vända bort. Vilken enkel grej som man själv inte lyckats klura ut! Snart ville Pila själv stå på den där pallen och blir kliad och få snask. Great!

Fortsatte med friendly game och längst bak på rumpan är inte riktigt ok, var noga med att jag inte drev henne bort omedvetet men ändå fanns det lite otrygghet kvar. Flyttade rumpan och bogen samt backade både med fysiskt och psykiskt tryck. Gick igenom jojon samt skickade henne på volt där hon gick i den långsammaste skritt jag någonsin sett Pila prestera. Jättebra! Lekte driving game slalom mellan tre koner, fick backa henne en gång i början när hon hade lite bråttom och sen var hon jättenoga med att invänta mig. Ställde mig vid staketet och skickade henne på en åtta runt två koner, inga problem alls. 

Gick över till squeeze med två parallella bommar och var noga med att börja en bit ifrån för att sedan närma oss som på en solfjäder fram och tillbaka. Skickade henne sen bortanför bommarna innan jag till sist bad henne att gå emellan bommarna. Pila kikade lite i början men visade mig sen det hon har lärt sig, mellan två bommar (skaklar) så stannar man. Kunde inte annat än att skratta åt henne och ge henne beröm. Efter att ha läst på en hel del om retreat and approach var jag hela tiden noga med att låta henne var och förhålla mig objektiv när hon rörde sig i området för bommarna. Jag tänker inte på något sätt driva eller tvinga henne mellan/över bommarna utan det ska vara hennes idé. Annars faller hela konceptet med att få henne trygg, öka hennes självförtroende och tolerans. 

Testade sen att skicka henne på andra hållet, alltså över bommarna. Vid sidorna gick bra men just ÖVER bommarna tog det stopp. Hon prövade om hon kunde få gå precis bredvid mig vid sidan av, men då backade jag henne bara och visade riktningen. Hon tog modet till sig att stå med mulen på en bom och nosa och frusta, men över ville hon inte. Och det var så skönt att känna att vi har all tid i världen på oss. Det gör inte om du inte går över varken idag eller nästa gång, jag kommer bara fortsätta föreslå vägen och låta dig hitta självförtroendet utan den minsta stress och press. Pila avslutade själv med att gå runt den ena bommen på utsidan och helt sonika gå in mellan dem och parkera där igen. Helt underbart gjort från hennes sida, "det här kan jag och det här erbjuder jag!" Hon fick beröm och så avslutade vi.

I stallet när jag satte på täcket böjde sig Pila plötsligt ner som för att leta godis mellan sina framben. Jag hade alltså inte gjort tillstymmelsen till rörelse kring hennes ben  men tjejen ville buga och få godis så då fick hon det :) Dock förde jag inte ner knäet ända till golvet med tanke på hennes behandling utan lät henne bara luta lite bakåt innan hon fick snask. 

Lyssna och låt hästen leda!

Pila redo för uppsittning.

Lugn och positiv i arbetet

Här har Pila parkerat sig själv sista gången jag bad henne gå över bommarna. Var ju bara tvungen att ta upp kameran :)

Ja se vad man kan åstadkomma genom att skaffa sig lite nya tankar och vara medveten om det man gör istället för att göra som man alltid gör. Idag fick med andra ord NHn ta en central plats när jag hanterade Pila!

Först vill jag flika in med något jag läste som gav en bättre bild av hur jag ser på NH. Många tycker att man bara dominerar sin häst och skapar en underlägsen varelse när man pratar om NH, det håller jag inte med om. Det jag läste beskrev relationen mellan häst och människa som 51 % människa och 49% häst. Mycket mer min inställning.

I ett klipp från Parelli visade Pat hur han gick ut i hagen för att hämta sin häst och det hela gick ut på att hästen skulle känna "Kul att se dig! Varför har du inte kommit hit tidigare?!" Hur många hästar reagerar så när man kommer ut i hagen. Inte alla i varje fall. Så idag klev jag ut i hagen och började inspektera vattenhinken. Oj, där hittade jag några spännande grenar som trillat ner som jag var tvungen att väsnas lite med. Sen gick jag vidare till ett träd som trillat ner och inspekterade det en stund. Redan vid vattenhinken hade jag två hästar som stod en bra bit bort i hagen men som redan stod och kikade på vad jag hade för mig. När jag började röra mig bort mot hästarna och stannade tre-fyra meter bort och inspekterade en stock på marken, ja se då kom ju Pila fram alldeles sjäv och undrade hur hon kunde hjälpa till. Nämen hej på dig! sa jag och började klia henne på alla hennes favoritställen. Mycket poppis vill jag lova. Och en liten morot hade jag ju i fickan också. Och där ville du också bli kliad jaha ja. Så kände jag mig nöjd och hakade på mitt långa ledrep och föreslog att vi skulle fortsätta att hitta på trevligheter borta i stallet istället. 

När vi promenerade passade jag på att stanna, flytta lite rumpa, backa något steg och hela tiden se till att hon höll sig på lagom avstånd från mig. Pila är en LBE i lugna lägen och därmed en dominant tjej som gärna bufflar sig in i ens privata zon istället för att fråga om tillåtelse. 

I stallet fick hon stå lös med repet i backen och jag ansträngde mig för att vara lite tafflig och tappa borsten hit och dit, flytta på repet, flytta på henne när jag behövde lite mer utrymme för att borsta, klia i örat... Lika vid sadlingen, friendly game med schabraket och sen nosa på sadeln innan det åkte på och flaxade med kåporna och klappades på sätet och gungades runt på ryggen. "Sadla din gamla häst som för första gången och din unga häst som för hundrade gången." 

Pila har emellanåt lite fort ut och in genom stallöppningen. Perfekt läge för träning med andra ord. Stanna innanför, kliv ut med en hov, stanna, backa, kliv ut med hela framdelen, backa hela vägen ut, kom in två steg.... När hon någon gång fick lite bråttom iväg vände vi bara runt och närmade oss porten igen. Retreat and approach, aldrig få henne att känna sig trängd eller fasthållen. Be snällt och backa tillbaka tills hon själv tar det lugnt.

Ute på ridbanan hade vi någon typ av friendly game med pallen, när jag står på den får man bli kliad och en liten morot. Lämnade den utan uppsittning och jobbade lite AR från marken, öppna-sluta och till longe. Lurade ut att Pila känner sig mer trygg när vi håller oss i ett hörn på longen och till skillnad mot förra gången så funkade det kanonbra. Fick förtydliga halten ett par gånger innan den satt där den skulle och traven som inte gick alls sist gick nu lugnt och fint eftersom jag direkt bad om att bromsa och bara tog några travsteg i taget. När det funkade fick hon trava ett halvt varv, underlaget var siså och jag ville inte låta henne tappa balansen och halka.

Dags för uppsittning och jag körde samma visa som innan, klappa sadel, klia under manen men även mjukt be om att få huvudet till mig, nöja mig med lite såhär i början och sen uppsittning. När man kommit i ordning på Pila och hon tycker man är klar då ska det skrittas iväg rätt fort. Använde mig då av att visa vägen med tygeln åt sidan och titta mig över axeln så att hon till sist vände och korsade sina bakben. Direk hon gjort det stannade hon av sig själv, duktig flicka!

Lite hets fanns det i skritten idag men vi jobbade med små förhållningar, be om skolorna i små etapper och inte sätta ett för stort tryck då jag vet att hon bara blir blockerad i såna lägen. Jobbade en del med att flytta in bogen både på rakt och böjt spår, tänker att det finns en logisk orsak till att vi har svårt för det eftersom bogarna är dominerande. Uppsuttet reagerar hon i det läget inte som från marken om hon någon gång inte vill flytta på dig direkt. Från marken är hon LBE men uppe i sadeln blir hon RBE och att sätta ett uppfasande tryck där funkar inte. Istället retreat and approach, kan du lite, kan du lite till- nähä, vi backar tillbaka, kan du lite nu? Stundtals kunde vi även öka lite lite på trycket och be om lite lite till mot en piruett t.ex innan det blev för mycket. Fint! Tog upp traven och gjorde korta övergångar eftersom det nu var ett tag sen och att hon redan tänker så mycket framåt. Ökade tonus gradvis när hon sökte sig till handen och ibland blev det trav och ibland bara ansats, allt var rätt reagerat. Givetvis blev hon lite uppe i varv så vi bytte sida ofta, korsade bakben och närmade oss traven igen.  Avslutade med att skritta runt på lång tygel, flytta sideways utmed staketet och skritt igen som nu blev lugn och taktmässig. 

Upp i stallet, råka tappa täcket på golvet, dra det mot bakbenen, frambenen, framåt och bakåt. Skicka lite in och ut genom stallporten. Promenera ut till hagen med ledrepet släpandes efter mig vid sidan av Pila. Mycket skeptisk, backa bak henne någon gång, fortsätta gå, när hon gick lugnt lät jag repet leka orm lite efter mig och sakta men säkert så släppte den där skeptisismen. Ute i hagen flyttade vi på hagkompisen och avslutade med en massa klianden.

Definitivt nöjd häst och definitivt mycket roligare pass för mig att lägga upp med variation och bryta ridningen med hantering. Fortsättning följer!

Tänk om hon kunde se lite glad ut på korten också...känner att hennes mungipor ger en något missvisande bild av vår stund tillsammans ;)

Kasst ljus och bilder på sned, men vad gör väl det...det är tanken som räknas.

Jag är verkligen glad att jag kommit i kontakt med NH redan under unga år för det gör att jag ofta återvänder till detta när jag stöter på problem. De sju lekarna utformade av Parelli ger en bra grund att stå på och när något krånglar i ridningen/körningen är det oftast något i denna grund som inte fungerar.

Vi har börjat fokusera mer på kommunikation och tolerans för Pilas del. Hon är en RBE i pressade lägen och LBE när hon är trygg. I måndags hade Pila och Torbjörn besök av Anna som gav dem en del att fundera och träna på.

Det här har gett mig en hel del tankar och idéer om hur jag ska lägga upp min tid med Pila. Vi får väl se vad vi hittar på imorgon!

Hade en sovande Lisen och en rätt duktig Jacob mig!