En månad efter förlossning tyckte jag att det var dags för en ridtur igen :-) Visst drog det lite i ljumskarna precis när jag suttit upp men annars kändes det bara fint.

Pila fick jobba en stund från marken först, det vanliga. Sen satt jag upp medan Torbjörn stog framför för säkerhets skull. Precis som tidigare behövde Pila skritta iväg med en del fart och utan direkt styrning för att så sakteliga bli mottaglig för inverkan. Mitt fokus var att hitta balansen, få henne att söka, böja och sänka takt och tempo. Allt i den mån hon var mottaglig.

Jag måste säga att hon är då bland de känsligaste hästar jag suttit på. Får hon sen bara slappna av så ger hon så många fina stunder om man ber henne snällt. Kunde både be om böjning och släppa henne nedåt till sökning. Fick öppna i höger men åt vänster är det stelt än. Mot slutet prövade jag att ta ner tempo och takt för sätet och hon svarade jättebra i båda varven.

Det här kommer bli en riktigt fin häst ska ni veta! Mer än vad hon redan är det vill säga :-)