Johanna

6 februari 2013 09:14

Något annat att tänka på är att kallblodstravaren inte är lik någon annan hästras vad gäller påskjut, rörlighet etc...vilket många tränare säger, vissa tar sig inte ens an kallblodstravare eftersom det "universella" inte alltid fungerar på dem...

irmelin

6 februari 2013 09:56

Ja det har man verkligen märkt av! Det kan jag också tycka gör det svårt när man läser det teoretiska eftersom man får gå till praktiken och omvandla och anpassa efter kallblodet. Att böjning, omformning och ständig variation av övning får hästen att slappna av känns som en viktig nyckel för mig när jag ridit kallblod. Att sitta och bromsa för att på så sätt få lugn och avslappning ger bara spänning och motstånd. Känner mig väldigt tacksam över att ha dig och några till att bolla idéer med just kring kallblodets utveckling :-)

Johanna

6 februari 2013 11:06

Tack detsamma:)

Detta citatet av Ewa fann jag intressant & nyttigt:

"Att studera är att studera det är ju helt ok. Att rida är att rida, till en viss gräns går det att väva in i varandra. Av erfarenhet ser jag en viss risk med den teoretiska kunskapen den har en viss benägenhet att ta över och då blir det så att man med stöd av den anser sig ha "rätt" och med stöd för "riktrigheten" utsätter hästen för övergrepp. Det är alltid som jag ser det en risk att lägga bort känslan för att ge det teoretiska kunnandet företräde. Teorier har varierat igenom historien, men hästen är och förblir den samme".

irmelin

7 februari 2013 07:57

Klockrent :) Man söker och söker de "rätta svaren" i sin iver att bygga upp och inte förstöra. Mina tankar avslutas alltid med "men jag vet ju att det rätta ger sig när jag befinner mig hos hästen." Samtidigt tillför det min praktik att läsa och lyssna för att få fler alternativ att pröva när jag själv går bet. Tankarna slutar aldrig snurra och vilja hitta lösningar....utan rätt och fel.