Igår red jag och Goliath vårt första seriösa pass på ridvolten sen vi flyttat till betet. Volten ligger vid en vältrafikerad gata, med cykelbana, vid en parkering ner till en badplats med stora grönytor där folk spelar fotboll och roar sig i allmänhet. Bussen stannar förresten också cirka 30 m därifrån. Rätt många störningsobjekt med andra ord. Att G då hade lite svårt med koncentrationen ibland och låg på framåt var något jag definitivt kunde ha överseende med.

Det var alltså ungefär en månad sen vi tränade i ordets rätta bemärkelse och det är så kul att upptäcka att vissa saker fallit på plats. Flytta framdel och bakdel går som en dans. Skänkelvikning som var ursvårt innan går riktigt bra, även om det saknas stabilitet somm i så mycket annat. Skrittpiruetterna blir bara bättre och travuppgångarna går uppåt 4 av 5 gånger istället för framåt. Vi som kämpat för att alls få en skola i trav kan nu använda dessa till annat än att träna på själva skolan. Öppnan är till exempel otroligt användbar för att diagonalisera traven och få en ren takt när han spänner sig.

Svårigheten igår var att hålla huvudet vid eller framför lodplan och inte bli hård i handen. Detta är alltid svårt när han förlorar fokus och ligger på framåt. Jag fick anstränga mig att lyfta upp honom och låta min hand bli lite öppnare och spela med fingrarna istället för förhållningar som han vill lägga sin tyngd i.

Joggingskorna var på och de ställde inte till problem varken i trav eller galopp!

Vi invigde även det vackra akademiska huvudlaget som jag fått av Anette. Goliath blev jättesnygg!!