Det var ju ett bra alternativ till bokhylla! Ser dessutom trevligt ut och gör det lätt för barnet att peka ut / ta ner en bok.

Lycklig Häst har fortsatt med flera inlägg kring hur bettet påverkar hästen, ju mer man läser desto mer komplext förstår man att det är. Väl värt att läsa om man vill stoppa in bett i sin hästs mun!

Ni får själva klicka er omkring för att läsa inläggen, här finner ni dock det senaste.

Idag är Lillprins Bus INTE såhär glad!

Vårt fina piano får inte följa med i flytten och eftersom det är för ostämt för att ens stämmas så roade sig maken med pianodemolering här om kvällen. Mycket intressant må jag säga! Pianot verkat ha blivit stämt första gången år -63 så det hade minsann några år på nacken.

Igår eftermiddag åkte jag ut på "jobb" till Anette och hennes fina Arda! Både verkning och träning stod på schemat. För att underlätta för fina fröken verkade jag framhovarna före träningen och bakhovarna efteråt. Arda skötte sig väldigt fint och det märks att hon i grund och botten har en bra hovkvalitet efter att ha gått barfota hela sitt 6-åriga liv.

Träningen gjorde vi vid hand och eftersom Anette hade råkat på ryggskott så skötte jag linan. Att lära sig genom att se hur någon gör kan vara ett bra sätt för att sen kunna pröva själv när man har fått en bild av hur rörelserna ska utföras. Vi gick igenom böjning på rakt spår, på böjt spår, öppna-sluta på rakt spår och avslutade med longe i både skritt och trav. Arda har lätt för sig men vill gärna kliva på lite för fort, därför arbetade vi den här gången i position framför hennes huvud för att lättare kunna bromsa upp. Det resulterade i en väldigt cool och avslappnad tjej :) I longen fick vi jobba lite extra med att få med nacken i böjningen då hon gärna ville titta lite utåt och även få henne att kliva på lite mer framåt i traven och verkligen svinga igenom. Både jag och Anette var nöjda med passet och Arda verkade uppskatta det hela också.

Såhär kan det se ut när verkningen är i full gång!

Tack vare min goda vän Anette har jag åter börjat kika i Markus Holst ridhandbok och blivit inspirerad till att använda några av hans matnyttiga övningar! Goliath har vilat efter sin behandling och igår fick han en fyrtiofemminuterstur med fokus på Holsts "andra lydighetsövning". Övningen går ut på att få en lyssnande häst som tar ryttarens signaler på allvar. I det här fallet som lätt kan appliceras på uteritten handlar det om att se ut punkter efter vägen där man bestämmer sig för att göra någon form av övergång. Du kanske gör en halt, skrittar till nästa träd, travar vid nästa, halt, trav, skritt....variationerna är egentligen oändliga eftersom vi har tre gångarter, olika tempon, olika böjningar, olika skolor osv osv......

Jag inledde efter en stunds skritt med halter från och till skritt. Första hjälpen vad att stanna för sätet, i nästa fas använda rösten och slutligen handen som broms om inget händer. Usch så lätt det var att ta till handen för tidigt! Jag fick verkligen anstränga mig och tänka efter till en början. Allt eftersom blev Goliath mer inlyssnande och stannade snart för rösten. Igångsättningen skedde på samma vis, säte-röst-skänkel. Nu är ju "framåt-knappen" den vi har minst bekymmer med så i igångsättningarna behövde jag bara sätet som hjälp.

När vi blivit lite varma i kläderna övergick vi till skritt- trav-skritt och här behövde också handen som broms till en början. Men ju fler övergångar vi red desto mindre hjälper krävdes tills vi kunde både sakta av och sätta igång för bara sätet. Den känslan övningen gav var suverän! Goliath var ständigt redo, han sökte min mjuka kontakt framme i "bettet" (fast jag red ju bettlöst men ni förstår känslan), han gick med en avslappnad och höjd överlinje, satte bakbenen under sig och tillfällena blev allt färre då han tappade balansen och ville höja sin framdel.

Jag har alltid tyckt att det är lite svårt att behålla sökningen nedåt-framåt när man rider just rakt fram ute på vägarna. På ridbanan där man tar böjningen till hjälp är det lättare att få hästen att bära vikt bak och höja överlinjen hela vägen från nacke till svanskota. Och även om jag rider övergångar lite nu och då så är jag med kvittot i hand inte så konsekvent som jag måste vara. HÄR vid precis den stolpen ska det vara skritt! Övningen gör att man blir bättre på att förbereda sin häst och man blir tydligare i sin hjälpgivning - helt enkelt mer aktiv - vilket får hästen mer lyssnande och "lydig".

Både jag och hästen var väldigt nöjda med oss när vi kom tillbaka till stallet :) Herrn verkar också trivas utmärkt med sitt nya hagsällskap, trots att han stod kvar en stund och myste med mig när jag tagit av honom grimman när jag släppt ut honom igen.

Visste ni att enligt meteorologisk definition så har vi haft vår här i Ludvika sen i torsdags, alltså den 15 mars 2012. Inte illa va?!

	Vinter sedan minst 5 dygn, enligt meteorologisk definition (Dygnsmedeltemperatur under 0°C 5 dygn i följd)
	Vårtemperaturer (Dygnsmedeltemperatur över 0°C)
	Vår sedan minst 7 dygn, enligt meteorologisk definition (Dygnsmedeltemperatur över 0°C 7 dygn i följd)

Ja den där magsjukan blev minsann bortmotad idag. Efter gårdagens totala matthet var det bara att bita i och hålla ihop idag för som vanligt var dagen fullt inrutad av aktivitet.

Först ut - tanka bilen. Jag kisade litegrann så att jag inte skulle se hur många kronor som bara försvann upp i rök...fy vale vad det är dyrt nu för tiden! Sen ta ut ännu mera pengar och vidare till mannen som skulle ha pengarna mot att jag fick hö av honom. En halvtimma var vad jag hade beräknat att hölastningen skulle ta, men tji fick jag när bonden drog med mig upp på skullen för att först hiva ner höet för att vi sen skulle pressa det och jag kunde lyfta på balarna på bondens släpkärra, som jag så snällt skulle få låna. Öppen släpkärra med löspressat hö....mjo...det gick ju rätt bra ändå. Fick på 45 balar och jag hoppas att det var en imponerad blick bonden gav mig och inte en som sa: "Hon är inte klok". Kanske också ska passa på att tillägga att jag skulle backa ner släpet till hans hölada genom att knixa mig ner vid en skarp sväng med ett dike framför bilen. Min far skulle varit mäkta stolt över mig för jag klarat! (JAG är MÄKTA STOLT över mig själv!)

Väl hemma i stallet hjälpte snälla Ewa mig att lassa av höet och så började vi fixa med elstängslet till hagen som våra hästar och unga araben skulle släppas ihop i. Vi bytte övertråden i ena delen, flyttade om kopplingar till aggregaten och fick väl till det rätt bra faktiskt. Sen skulle det rullas ut blytunga silagebalar så att pållarna har något att äta. Vår käre stallägare var hemma så han fick snällt hugga i :) När vi sen öppnade balarna så fanns det såklart lite mögel i den ena så det var bara att öppna upp och dra loss det som var ofräscht. Gudrun och Elin som äger araben hade också hunnit komma och de släpade vatten och körde bort sunkigt silage till gödselstacken. Alla tog i för kung och fosterland!

Klockan tickade på....fort, och jag började känna mig stressad över att hinna släppa ut hästarna tillsammans, hinna tillbaka med bondens släp och sen hem och packa ner huset. Med gemensamma krafter blev vi till slut klara och när Goliath leddes in i skogshagen så ville han genast trava iväg. Hans favorithage!! Vid själva ihopsläppet var det främst Goliath och travdamen Lillan som pep och skulle vänslas. Några sparkar eller så utdelades dock inte under tiden jag var där och eftersom det var dessa två som släppte ihop sig själva för ett par veckor sen tror jag inte att det ska vara någon större fara. Araben Dippis blev nog mest konfunderad över att det kan finnas så mycket träd i en hage, han som gått på släta åkrar. Han klev runt i buskagen och såg väldigt förvirrad ut medan de andra två socialiserade sig och smaskade på maten.

När jag åkt från stallet var det bara att ställa tillbaka släpet hos bonden. Dags för backning igen! Dessutom var det slirigt snö och isslask och det fattades väl bara att jag skulle åka fast. Men med lite intelligens så vred jag om hjulen för att få lite extra kraft och sen knixade jag mig bakåt fast det egentligen bara skulle ha varit att backa rakt bakåt. Vilken stjärna jag är ;)

Väl hemma så belönades jag med gårdagens tacotallrik och tomma flyttlådor som väntade på att fyllas. Jag har dessutom hunnit greja iordning viltgrytan och pussat på sonen, så nog kan jag nöjt sätta mig i soffan nu när det blivit kvällen och bara njuta av alla tomma väggar, urplockade skåp och nakna fönster som saknar gardiner.