Idag var det uppstigning kvart i 7 för att hinna hämta hö borta i Löa. Övriga familjen var väl sisådär sugna på utflykten men eftersom maken fått frakturer på handleden efter en spännande fotbollsträning och därför inte kan ha hand om Bus själv, så fick de snällt följa med. Det var en lång och innehållsrik mening (som borde ha skrivits om och kortats ner, men vem orkar det?). Fick hyra snälla Ewas hästtransport medan Karin och Sören som jag har hästarna ihop med, körde ett stort skotersläp.

Det var faktiskt lite småspännande att köra bitvis för det var snöiga spår och ishalka på sina ställen. Vid Dalporten i Gränges hade en bil på något vis lyckats göra en rejäl vurpa och låg på sidan i fel körfält. Det måste precis ha hänt när vi kom dit för det har stannat några bilar men ingen polis syntes till än. Maken klev ur bilen och kollade läget, han är ju utbildad i Första Hjälpen och uppdaterar sig hela tiden i och med att han lär ut det i skolan. Men allt verkade ok där framme, en man gick lugnt och sansat och plockade med grejer i kofferten och polis var inkopplad. Så vi lyckades komma förbi med våra släp och fortsatte resan mot Löa.

Ovanför Kopparberg var det otroligt halt och fullt med "isrulor". Vet ni vad det är? Det blir iaf väldigt skumpigt att åka på "rulorna" och man vet inte riktigt vart bilen ska ta vägen bland alla gropar och hopp. Ännu mer spännande med ett släp bakpå. Men efter att ha lättat lite på gasen så gick ju det med!

Höet vi skulle hämta befann sig inte på den vanliga platsen där vi hämtat förut utan i en lada lite tidigare utefter vägen. Jag hade fått en så fin beskrivning...och lyckades ändå lura in oss på fel väg till fel lada. Som tur var hade vi mästerbackaren Sören med och han fick backa runt både mitt och hans släp så att vi kunde åka några futtiga meter till rätt lada där "HöUlf" väntade.

Höet var väldigt fint och balarna var perfekta med hårdpressade tio-kilos balar. Jag och Karin räknade och slängde iväg till Sören som packade medan maken satt i bilen och frös ihop med Jacob. Tre gånger räknade vi till 43 och lade till sist till 4 balar till. Hur man nu prompt måste räkna till 43 och inte bara fortsätta kan man ju fundera på....men det passade så bra och slutsiffran landade på 133 balar och totalt 1396,5 kg. Nu har hästarna hö till nån gång i januari. Jodå...de äter en del de där odjuren!

Hemresan gick smidigt och av olyckan syntes intet spår.

Och Bus då undrar ni? Han sov. Hela tiden :)

 

Karin

11 december 2011 22:00

Ja nog hade vi mycket hö med oss hem allt men så bra att allt fick plats och vi hade även lite plats över. Det kan vara bra att veta! :)

irmelin

13 december 2011 18:27

Det var väldigt skönt att få hem mat åt älsklingarna innan jul! Hårdpressat är verkligen betydligt lättare att hantera och förvara, skönt att hö-mannen hade mer åt oss :)

 

Linda

13 december 2011 18:13

Sv: Hmm jo visst men, vi hann ju ingenting tillsammans, ska det sluta här? Visst får hon gå som promenadshäst/avelshäst om hon klarar det, men det är inget jag önskar :( Jag skulle rentutav bli riktigt ledsen om så blir fallet, jag hade så mycket drömmar och mål för oss. Jag ville ju heller inte känna att så pass hårt och mycket får du rida men inte mer, jag vill ha en frisk häst jag kan gå så långt vi kan med..lill Fifa hur skall detta sluta.

http://www.mittangsull.blogg.se

irmelin

13 december 2011 18:25

Jag förstår att det känns riktigt motigt! Men som sagt, ta inte ut sorgerna i förskott utan avvakta och se vad som händer. Oavsett vad utgången blir så vet vi bloggläsare att du kommer ta väl hand om din lilla sötnos! Kram på dig :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Några trädgårdsbilder från dagen...men de känns som ett skämt och oerhört oviktiga efter flera av de inlägg som finns att läsa på FB. Människor som är hatiska, som vill bygga murar och använder våra gamla och sjuka som svepskäl. Om än kroppen int...

Äntligen lite långledighet och ett ypperligt tillfälle att vara ute och njuta av den begynnande våren! Vi har ju kanske ett litet annorlunda synsätt på det här med att slappna av och njuta. Eftersom huvudet får slita på vardagarna är det underbart at...

Nu har vi bestämt att våren är här och dagarna tillbringas mest utomhus. Vår familj älskar att vara ute och därför lägger vi kanske mer tid och pengar ute i trädgården än inomhus. Lisen har blivit så glad i att mata kaninerna men idag var det Jac...

Min fina bergsklematis i rosa och vitt har överlevt vintern i frostvitt mörkt garage och nu får den vakna till liv i uterummet. En omplantering och klätterstöd så hoppas jag att den ska trivas! ...

Idag har rosorna fått skuggnät inför den stundande vårsolen. Risken finns att rosorna vaknar innan tjälen gått ur marken och då kan de inte dricka vatten. Så nu lurar jag dem att sova ett tag till.... Örtagården har skickat mina fröer med luktvi...