Jag vet inte riktigt när jag började fascineras av att kunna samarbeta med sin häst med så lite hjälpmedel som möjligt. Kanske var det någon gång på högstadiet/gymnasiet då jag fick upp ögonen för naturlig hästhantering. Att kunna få kontakt med hästen bara genom att använda sin egen kropp...att slutligen rida kontrollerat utan vare sig sadel eller träns.... Utan att direkt formulerat det hela så flyter min dröm omkring där.

Min Goliath är en sådan som lyssnar bättre ju mindre "jox" man har emellan sig och honom. Jag har redan tidigare ridit honom i enbart repgrimma runt på ridbanan i alla gångarter, även runt en bana med olika "skrämsel-hinder". Fias kille har dessutom ridit utan något alls i hagen på G och han skötte sig fint.

Men det känns fortfarande lite som att fuska när det finns ett staket, jag vill ju vara helt fri och bara rida ut på en äng eller i skogen och fortfarande ha samma kontakt med hästen.

Så ikväll tog jag min allra första planerade ridtur med barbackapaden och i repgrimman. Och det var alldeles fantastiskt! Man får använda sin kropp på ett annat sätt och verkligen ha hästen med sig för att styra dit man vill och hålla rätt gångart. Goliath tyckte inte att det var det minsta konstigt och jag hade med carrotsticken för att kunna förtydliga om det behövdes.

Skrittade upp för Malbacksvägen som kantas av hus. Där låg det en soptunna omkullvält...där låg det en hög med vita plastsäckar...bakom oss kom det en stor lastbil rullandes... Goliath tog något steg åt sidan men lyssnade sen direkt på mig när jag med rösten berättade att det inte var något att lägga energi på. Och lastbilen kunde lugnt köra förbi oss efter att jag svängt in vid en liten gräsplätt.

Vi fortsatte turen upp i skogen på en grusväg där det till en början fanns en del grus som de nakna bakhovarna reagerade lätt på. En liten bit längre in var underlaget ännu bättre och då bad jag om trav. Goliath bjöd snabbt till och föreslog en något snabbare trav, men med en ytterst lätt förhållning i repgrimman föll han in i en lugn jogg som jag hade lätt att hänga med i trots att jag satt barbacka.

Eftersom kvällen började mana till skymning och sonen där hemma kunde bli hungrig fick vi ganska snart vända och då blev det lite mer trav. Vi hittade joggen igen och nu när hovarna kommit igång kunde vi även trava på grusvägen utan problem. Bootsen på framhovarna är verkligen guld värda! Jag längde ytterligare lite till på tygeln och Goliath svarade med att söka sig nedåt och hittade en avslappnad form som han trivdes i. Han är lite blodhund och går gärna lägre än vad man skulle vilja men än så länge får han ta vilken form han vill så länge han slappnar av och håller tempo och takt.

Finaste hästen....vi fick en riktigt mysig tur som vi båda uppskattade otroligt mycket, trots regn och rusk!

Jag har fått tillåtelse att lägga ut filmen på Fia och Fräsen när de galopperar från i tisdags. Det är häftigt när en så pass rejäl kallblodstravare bjuder på en sån rund galopp!

 
 Jag och herr G ska testa att rida ut barbacka och med repgrimma i eftermiddag. "Ju mindre desto bättre...."

Egentligen var det Helenas riddag men jag fick också följa med ut idag och ge henne lite tips och trix i ridningen :) Fokuserade på böjning, sökning och takt och visade vilka hjälper jag använder mig av. Jag började att rida för att lättare visa och sen fick Helena pröva samma sak. Hon gjorde ett riktigt bra jobb och Goliath gick riktigt fint bitvis. Det ska dessutom tilläggas att hon fick till bättre galoppfattningar än vad jag själv gjorde för dagen :)

Men jag tror visst att jag var bättre på att instruera hur man rider en häst än hur man tar kort för det enda som hamnade på bild var när jag tog ett kort av Helena och Goliath efter passet ;)

Min lilla tjockponny....

I går kväll gick jag, maken och Jacob Lysmasken som arrangeras av gymnasieungdomar utefter Väsmans strand. Man går ett par kilometer på en gångbana som är upplyst med marschaller och som kantas av diverse utställningar som gymnasiet anordnat. Det är en riktigt mysig tillställning och igår var det både becksvart och rekordmånga deltagare. Blåsten bidrog också den till mörkret genom att släcka en del marschaller och det hände mer än en gång att vi närapå krockade med människor som kom gåendes från motsatt håll.

Lillprins Bus sov under hela promenixen, duktig kille det där! Men hans föräldrar njöt av den friska luften och utställningsobjekten. Jag tog en del kort med mobilkameran för att ni i alla fall ska få en hint om vad det handlar om. I slutet av banan bjöds det på livemusik uppe i något som kallas för Röda Stugan.

Ledfyrar i mörkret 

  Ett spektakulärt upplyst gruvhål   Lampskärm?   Dalarna meets Sweden     Livemusiken  

Igår fick jag sällskap av Fia och vi drog iväg med hela konkarongen (barnvagn, hund och två hästar) till en liten ridvolt uppe i skogen. Jag tränade från marken med kapsonen och testade att ha på bootsen under träningen. Det funkade felfritt även på böjt spår där det skulle kunna funnits risk för att herrn trampade av sig innerdojan.

Träningen lade fokus på böjningen och att verkligen lyfta upp innerbogen. Höll till på varierade mindre volter i korta sekvenser. Växlade med öppna på böjt/rakt spår utan vägg. Slutan får vi bara till på rakt spår utan vägg som stöd och det är lättast att locka med sig ytter bak från en sväng. Vänsterbak har mycket svårare för att placera sig under och bära vikt men efter travarbetet fann den sitt läge lättare.

Traven höll vi också på mindre volt för att få en större böjning och hitta rätt för bogen. Noga med sökningen i själva igångsättningen, vilket han för det mesta fixar helt på egen hand. Och vilken trav han får sen med lite pekhjälp av spöet mot bogen när han vill falla in. Han får en långsam samlad trav med mycket sving och bärighet. WOW! Om ett par år kanske han även har den när jag sitter på :)

           Goliath fick strumpor i skorna eftersom de glappade lite när han var nyverkad.

Fia och Fräsen blev också dokumenterade. Hans galopp går inte av för hackor vill jag lova!

Tänk vad SÖT man kan vara då!

Fias bushund Vixen

Jag får uppdatera ett par inlägg med några foton...

Lillprins Bus på väg till Kopparbergs marknad 1 oktober

Maken på Gammelmarken i Kopparberg

Klädfynden till Bus   

Suddigt blir det när man sitter på en skrittandes häst. Här är i alla fall Anette o Glimra från ridturen i söndags.

När sonen sover har man tid att läsa intressanta artiklar...

Här är en historia från Joe Camp i USA där han flyttar från ett ökenområde till frodiga gräsområden och hur det påverkade hans hästar.

http://www.thehorseshoof.com/THH44_JoeCamp.pdf

Det är inte "bara" att plocka av skorna...

http://www.thehorseshoof.com/pdf_articles/BarefootParadigm.pdf

Biomechanics to a Better Barefoot" under Hoof care Articles på sidan http://www.thehorseshoof.com/ Det gick tydligen inte att länka direkt till artikeln. Superintressant läsning där man kopplar samman ridning och hur hästens hovar slits. Det talas om hästens naturliga krokighet och vikten av rakriktningsträning - precis som man gör inom akademisk ridkonst. Åh vad jag gillar när jag börjar binda ihop alla trådar till en cirkel!

Ju mer jag läser och ser, desto mer övertygad blir jag om att aldrig mer sätta på ett par traditionella järnskor på en häst.

I strålande solsken intog vi Kopparbergs marknad igår, tillsammans med säkerligen 100 000 personer till. Tja..det var i alla fall vad som beräknades besöka marknaden under hela helgen, men det kändes nästintill som att alla kommit dit på samma dag. Jag och maken upptäckte att det var ganska finurligt att ha en barnvagn att bana vägen med för folk flyttade sig ganska snällt av respekt.

Bus skötte sig som vanligt prima och låg mest och snarkade och sov. När vi stod i kön till langos vaknade han så klart och blev hungrig men vi kunde snart ila iväg till en närliggande kyrka där makens släkt fanns och där jag kunde gå in och amma. Min langos fick vänta en liten stund men det var lika god för det.

Det öppnas en ny värld på marknaden när man har barn. Plötsligt ser man bara alla stånd med barnkläder. Vi var på jakt efter en varmare tröja till Bus i en något större storlek och råkade även få med oss en större body, en större pyjamas och en riktigt len och gosig overall. 210 kronor gav vi för fynden, mindre än vad en hel overall skulle ha kostat på lindex så det kan vi vara nöjda med. Det blev även lite marknadsgodis, same-bröd, kokosbollar och jag fick mig en ny hovkniv, Mora of Sweden. Kniven var faktiskt en femtilapp dyrare än där jag beställt från tidigare men då ska man ju betala frakt också så det blev ändå ett litet fynd.

Efter marknaden for vi på middag hos makens morföräldrar i Ställdalen och de fick träffa Bus för första gången. Efter att ha sovit hela dagen bjöd Bus på underhållning genom att vara vaken och le så att ögonen glittrade. Han var populär vill jag lova!

Idag kom jag och Goliath ut på en timmas ridtur ihop med min kompis Anette och hennes fodervärdshäst, nordsvensken Glimra. Vi tog en sväng upp i skogen på småstigar och stannade till på ett par ängar för lite trav och galopp. Goliath var ömfotad på hårt underlag efter verkningen, men som vanligt så fort det var mjukt. Tålamod... Jag har bett min medryttare skritta ut på honom med bootsen på asfalt imorrn. Man får välja underlag efter hästens bästa under övergångsperioden, men det är det värt. Skulle jag dra på honom ett par skor i nuläget skulle ömheten bara maskeras, hoven är ju fortfarande inte lika tålig och har inte den cirkulation som en helt frisk hov har. Det är som att jag skulle gipsat mina ben men när jag tar av gipset är benen fortfarande svaga.

Köpte faktiskt Equipage idag och läste barfotaartikeln. Den blev ju väldigt komprimerad med lösryckta kommentarer här och där, men förhoppningsivs börjar folk i alla fall fundera lite över sina val kring hästhållning och vill ta reda på mer fakta. En hovslagare hade visst fått kommentera och sagt att det var ett fåtal hästar som kunde fungera felfritt om de var barfota. Han verkar inte riktigt ha koll på att det finns så otroligt många hästar som fungerar - just barfota och som mår väldigt mycket bättre efter sin rehabilitering från järnskor.

Jag tror folk skulle behöva ta en bättre titt på USA där barfotakonceptet är betydligt mer utbrett. Därifrån kommer och de boots som jag beställde. Tråkigt nog är det ett av argumenten från de som är motståndare till barfotahästar - "hästarna är ju så ömfotade att de ändå måste ha boots så varför inte sätta skor på dem istället?". Boots....järnskor...flapskor...allt är olika varianter av hovbeslag. Kikar man i tävlingsreglementen så är det oftaste just benämningen hovbeslag som nämns och inte rakt av järnskor. Att använda boots - väl avpassade till den egna hästen - är ett utmärkt verktyg i att låta hästen utveckla friska hovar eftersom vi då kan använda hästen till den träning vi människor vill, samtidigt som den får använda sina hovar som den är född med alla de andra timmarna på dygnet.

Läste ett lysande exempel på en blogg som verkligen får en att haja till... vi skor gärna hästen med oflexibla järnskor som den ska gå på 24 timmar om dygnet. Men vi skulle tycka att det vore djurplågeri att rida på en järnbelagd ridbana flera timmar i sträck.

Så...vad är mest sjyst mot hästen, att sko med järnskor eller låta hästen gå utan hovbeslag i dryga 20 timmar i hagen och sen sätta på ett par skyddande boots ett par timmar när vi rider?

lånad bild