Jag tror minsann att jag har missat att berätta om min och Bus kantarelljakt i fredags! Vi tog en promenad med bärsele här ute i vår skog men eftersom jag inte riktigt kunde nöja mig med endast ett fåtal svampar tog vi en extra runda. det ska sägas att det finns ganska många stigar och motionsspår här ute i skogen och enligt mig så är skyltningen under all kritik. Helt plötsligt hamnade jag uppe vid ett vindskydd där det stod "Utsikten" och jag blev väldigt medveten om att jag nog befann mig utanför mitt lokalsinnes minneskarta. För första gången i mitt liv kände jag mig lite vilse! Med tanke på att jag hade en son som ganska snart skulle vakna till och vara hungrig så kändes det inte som någon ultimat situation....

Jag ringde till maken som tryckte bort mig. Happ...det var väl bara att vända och gå tillbaka en bit till stigarna som jag kände igen, fast det skulle ta bra mycket längre tid att komma hem...eller så kunde jag ju chansa på en annan stig som skulle kunna gå hemåt.... Jag chansade :) Efter bara några meter in på den stigen ringde maken upp mig, han var mitt uppe i en idrottslektion men förstod att det var något viktigt när jag ringde mitt på dagen sådär. Han rekommenderade mig också att gå nedåt i skogen för vindskyddet jag sett låg rätt högt ovanför våra hus. Och under tiden jag och maken pratade kom jag ut på den grusväg som jag hade tänkt mig att jag skulle komma på och efter ytterligare fem minuter var jag och Bus hemma.

Men jag var nästan lite vilse där ett tag...!

Bus gjorde som han alltid gör när vi är ute på språng...han sov.

Här kom vi ut och då vad vi nästan hemma redan :)

Men nog var strapatsen mödan värd när man fick käka såna här till kvällsmat!

Kakmonstret!!

Igår söndag blev vår nya ligghall användbar och byggmästarna ska verkligen ha en stor eloge för hur fin den blev! Hästarna verkar också trivas fint där inne där det både finns ett torrt hårt underlag samt ett torrt mjukt. Att slicka på saltstenen som hängts in är också en höjdare.

Jag och Goliath gjorde vår egen lilla invigning idag med en underhållsverkning. Jag hade repgrimman och repet och "parkerade" honom vid en vägg där han stod rätt snällt medan jag höll på med hovarna. Fräsen och Tarzan, de eviga följeslagarna kom snart för att hålla G sällskap och vara moraliskt stöd. Det är verkligen fascinerande hur hästar håller ihop, de andra två rörde sig inte ett steg medan jag höll på och det fick G att också stå kvar utan några bekymmer. Mimik, shettisen som flyttat in för någon månad sen stod dock kvar vid höet helt för sig själv.

Goliath har börjat sätta riktigt mycket ullig vinterpäls och så blir han sådär riktigt svart och blank. Fina sagoponnyn!

Något anmärkningsvärt när jag verkade var att det lossnade massor av gammalt traktstöd och sula på framhovarna. Den ökade motionen och en bra verkning har tydligen gett resultat! Det blev stora "gropar" efter allt material som ville lossna och jag var noga med att bara ta sådant som ville falla bort av sig självt. Det ska bli riktigt intressant att följa utvecklingen nu de närmsta dagarna. Det här bör även hjälpa framhovarna att närma sig ett mer skålformat utseende då de varit ganska platta tidigare. När vi plockade av skorna från första början buktade till och med sulan ut, hovbenet stod alltså nästan direkt på sulan utan någon stötdämpning emellan....!

I helgen blev det bara familj och ingen häst alls, vilket kändes ganska konstigt måste jag säga.

På lördagen for vi iväg till Kupolen för lite shopping till både oss själva och till andra i present. Jag hittade ett vitt linne, en svart långärmad tunn tröja, värmeskyddande kräm till håret, en hovborste till hästen på Aubiose... Maken köpte hårvax och en snygg blå tröja. Jacob köpte Spöket Laban som spelar en liten melodi, som han verkligen uppskattar, ett par tofflor med skallror i, en bilspegel så att mamma kan titta på honom när han sitter i baksätet och en matstol. Usch vad det kostar pengar när man åker iväg! Allt gick bra i alla fall, Bus sov i vagnen och åt sen mat i bilen.

På söndagsmorgonen vid sjutiden nör Bus fått mat och skulle få nya blöja klagade maken på svåra smärtor i högersidan vid revbenen. Han fick en smäll i fotbollen för tre veckor sen men det har blivit bättre och bättre. Nu var det dock akut, han kunde inte ta djupa andetag, hosta eller knappt vända sig i sängen. Och säger maken att det nog är akut så är det akut, han är ingen klenis precis. Så jag drog på mig och Bus lite kläder och sen for vi in till akuten där man efter drygt en timmas väntetid konstaterade ett solklart fall av en spricka i revbenet. Som vi trott. Doktorn sa att det brukar vara som värst 4-5 dagen och undrade om maken hade gjort något som kunnat slå upp sprickan igen eftersom det nu blivit sämre. Maken kom inte riktigt på något, förr än han kom hem och påminde sig om att Bus sparkat till honom på revbenen när han låg i makens knä och att det gjort ruskigt ont. Så nu får Bus inte sparka på pappa så värst mycket ett tag och maken får stoppa i sig lite tabletter några dagar. Tänk så en söndagsmorgon kan bli...

Resten av dagen såg vi på film och jag väntade på att få åka ut till stallet och bädda i hästarnas nya ligghall. När samtalet kom hade saken redan ordnats så jag och mina pojkar tog en liten promenad istället. Det märks verkligen att det börjar bli kallt, tur att vi köpte en ny overall till Bus på marknaden.

Bus har förresten klämt fram sitt första riktiga skratt. Det hände sig när han låg och halvsov i rummet på akuten. Så blev det också en minnesvärd dag!