Det efterfrågades foto på tjockmagen så här kommer det! En månad plus några dagar kvar till beräknad förlossning. Jag har känt av ett par förvärkar och bäckenet vidgar sig troligtvis med tanke på att jag är rätt öm i de trakterna.

Jo då...det är bristningar ni kan se. Min mage blir aldrig densamma igen   

Tänk att ju mer man lär sig desto mer får man att ha dåligt samvete över. Man sätter högre förväntningar och krav på sig själv som man måste leva upp till och hur man än anstränger sig så är man aldrig riktigt nöjd.

För min del är det främst hästen jag kan få dåligt samvete över. Jag verkar hovarna för sällan, han får för lite motion, jag glömde smörja in honom med flugmedel, har inte orkat borsta igenom svansen på hur länge som helst, jag smörjer knappt aldrig in mina träns....listan kan göras lång.

Kunskap är bra. Hur bra som helst faktiskt. Men ibland måste man ha lite överseende med sig själv och inse att hästen inte dör bara för att jag inte hunnit/orkat med allt det där som jag borde. Jag gör i alla fall mitt bästa och min häst lider inte.

Den här gången var det verkningen jag har gått och haft dåligt samvete över. Men idag fick jag hjälp av snällaste Fia att hålla i grimskaftet när Goliath stod ute i hagen och åt. Bästa situationen tydligen eftersom lillprinsen knappt brydde sig om att böka med mig alls. Det var bara när höet tog slut precis där han stod som det skulle flyttas runt, och vem kan klandra honom för det. Så nu är alla fyra hovarna ordentligt verkade med låga trakter, fina traktstöd, symetriska in till sulan och med en fin mustangrundning. Nu mår mitt samvete bra igen! Dessutom blir det så mycket enklare för en gravid kvinna att hålla efter hovarna med bara lite raspning varje dag än omfattande verkningar var tredje vecka.

...utan beställde precis 30 seconds to Mars senaste album This is war. Gissa vad jag ska lyssna på under förlossningen