Fröken Fia tipsade mig om en härlig klätterväg som hon ridit på andra sidan vägen, samma väg som jag och Goliath försökt ta på vår allra första tur i Saxdalen. Den gången var det en stor snöhög i vägen, men idag gick det fint. Och vilken väg! Man kunde följa något som hette Saxbergsleden hur långt som helst och hela tiden sluttade det lätt uppför.

Goliath pustade som ett ånglok men verkade inte bli alltför trött utan fortsatte bjuda på framåt. Vi red förbi en liten grön jaktstuga och kom efter en halvtimmas klättring upp till en träbänk vid ett kalhygge med en fantastisk utsikt över en bit Saxdalen, återvinnningsstationen, Väsman och vackra bergsryggar. Pausade någon minut och sen fortsatte vi en liten bit uppför. Började kika på klockan och tyckte att en halvtimma uppför fick faktiskt räcka så då var det bara att vända och klättra nedåt igen.

Vilken fantastisk träning! Goliath var genomsvett när vi kom ner på plan mark medan jag inte var särskilt medtagen alls. Perfekt för en gravid kvinna som vill att hästen ska anstränga sig men inte vill röra sig för mycket själv :)

När vi bara hade 100 meter kvar till stallet så stod en liten grävmaskin mitt i vägen och höll på att kasa bort gräs åt nån granne. Goliath måste ha blivit rätt trött av klättringen ändå för han stod snällt still och väntade i flera minuter tills vi blev förbisläppta. Hade väl ett par meter till godo där vi skulle passera mellan ett staket och maskinen, G spände sig lite och sneglade men gick utan några problem förbi i skritt. Duktiga fisen!

Tränade på att ge två godisbitar efter en välbehövlig borstning. Jag väntade tills han vänt bort huvudet och sen fick han godiset. Likadant med den andra biten, funkade klockrent. Inget tiggande här!

Herrn får en Fia-puss efter ridturen. Visst syns det att han bara gillar att pussa på mig nu för tiden   

Pojkarna äter kvällsmat

I alla fall ganska effektiv, om jag får säga det själv   

Jag hade en riktigt trevlig födelsedag. Började med att gratulera mig själv över en tallrik fil runt halvsex tiden. Hade öppning på jobbet så det var bara att dra sig från sängens varma vrå. På jobbet uppvaktades jag av mina underbara närmaste kollegor med ett påskägg på smått och gott. Det goda smakade jag redan på under förmiddagsrasten   

Efter jobbet tillbringade jag en timma på MM (matmagasinet) med att försöka pricka av min långa, långa inköpslista. Får man cirka 17 middagsgäster på påskafton går det tydligen åt en del. Jag råkade försöka smita ut från affären med en obetald säck potatis men hann stoppa mig själv redan vid kassan. "Det är väl dumt att börja stjäla när jag är här så ofta," sa jag glatt till kassören. Han fick något som liknade ett leende på läpparna men det nådde inte riktigt ändå upp...konstigt.

Väl hemma var det ingen idé att packa in alla varorna förr än kylskåpet var urstädat och urtorkat. Det tog sin runda tid...innan jag till sist kunde ställa in varorna i fina prydliga varor. Jag gjorde även en insats och rensade ut alla gamla burkar som av någn oförklarlig anledning blir kvar trots att ingen äter av dem. Även skafferiet fick sig en uppfräschning eftersom jag köpt både kokos, kakao och socker som ville på plats.

Städning övergick i bakning. Enkla, snabba kakor är det senaste har jag hört! Kokoskakor (som blev aningens torra eftersom jag glömde sätta på locket innan jag for hemifrån) och cornflakeskakor (som blev aningens hårda efter att ha stått i frysen i tre timmar men de mjuknar förhoppningsvis här under dagen när de får ligga framme).

Mitt i alltihop kom rara maken hem med en underbar påskkreation från blomsterbutiken. På bordet låg även två paket som jag redan gått och sneglat på men som jag faktiskt varit duktig nog och inte öppnat förr än jag fick tillåtelse. Väckarklocka a la snygg och avancerad modell och ett par rejäla hörlurar till datorn så att maken kan titta på platt-tvn i vardagsrummet medan jag ser på mina hästprogram på datorn. Riktigt bra presenter, han är påhittig den där!

Maten skulle till min ära inhandlas från restaurang och när jag kom på att vi kunde gå på bio placerade vi även själva ändan på restaurangen. Thai. Red Riding Hood. Halvbra film där man emellanåt önskade något lite annat/extra men blev samtidigt fångad av handlingen.

Trötta kom vi hem till soffan och såg Grey's innan maken fortsatte kika på fotboll och födelsedagsfröken slog igen sina gröna i sängens varma vrå.

Björkarna hade förresten gått samman och bestämt sig för att uppvakta mig med att slå ut sina gröna sköna. Dagen då våren kom!

Det var 16 dagar sen vi var på AR-kurs och idag var första gången vi tog ett ordentligt pass igen! Eftersom det är rätt dåligt med ridbanor höll jag och Goliath till i en av hagarna istället där det är plant och det var givetvis en del att titta på innan vi kom till arbete.

Ändå krävdes det bara ett par varv på volten i skritt där jag gick framför honom och placerade kroppen, innan han var med på lite jobb. Allt satt på plats och mer därtill måste jag säga. Utnyttjade ett staket på en långsida till att gå igenom skolorna och det var längesen slutan satt så fint som den gjorde idag. Det räckte med att jag placerade mig och höll "pekpinnen" i luften vid hals/bog för att han skulle flytta in bakdelen. Traven hade mycket energi, så blir det när man är ute på fält :) Men han kunde slappna av däremellan och svinga igenom.

Växlade mellan traven och skoljobb i skritt för att hålla nerverna under kontroll, blandat med någon minuts paus där vi myste och kliades som belöning. Det är något speciellt när hästen är så fantastiskt nöjd med sig själv och bara vill stå så nära han kan för att insupa all positiv energi som man sänder ut....   

Nytt för dagen var att pröva på skolorna på böjt spår utan något staket. Rätt trixigt, speciellt eftersom jag aldrig testat det innan, men nån gång lär man ju pröva. Öppnan var väl inga större konstigheter, dock lite svårt att se om jag placerade honom helt rätt eller inte. Slutan var givetvis svårare men när jag kom på den briljanta idén att gå från en högeröppna till en vänstersluta fick vi faktiskt till ett par korrekta steg med viss hjälp från pekpinnen vid halsen. Lyckades i båda varven - mäkta stolt över oss båda!

Var bara tvungen att testa en galoppfattning i varje varv också. Tog den från skritt med dubbelsmackning och hej å hå! Herrn laddade, höjde framdelen, tog något snabbare kliv och sen exploderade han i en klockren galopp   Efter tre språng bröt jag snabbt av och ner till halt, så att det inte skulle barka iväg alldeles. Det roliga var att direkt han ställt sig i halten sänkte han huvudet till avslappning precis som vi tränat. Häftiga hästen till att gå från noll till hundra och tillbaka till noll igen. Det ska ni veta är stort!

Avslutade med ett par skolor i skritt och lite trick. Men buga och bergsgeten var ingen höjdare att öva när man bara hade kapsonen på. Får minsann ta ett NH-pass också snart.

Efter ett sånt underbart pass är jag faktiskt riktigt glad över att jag kommer få arbeta honom mycket från marken framöver när min egen kropp inte riktigt räcker till i ridningen. Han är så otroligt arbetsvillig och känslig att jobba med så det är rena fröjden. Lättlärd dessutom och vilken kontakt vi får genom såna pass. Stod en stund i hagen efteråt och hästarna turades om att mysa med mig. Goliath stod nära, nära. Inte alla hästar som vill umgås med matte även efter arbetspasset....

Det där med lättlärd...jag fick med mig G bortåt saltstenen som hänger i ett träd. Genom att bjuda in honom med min öppna hand fick jag honom att slicka på stenen och när han gjorde det fick han muntligt beröm och kli i pannan. Tre gånger gjorde vi detta klockrent innan jag gav mig och gick ut från hagen. Läser ju om folk som klicker-tränar sina djur och övar "touch". Funkade ju fint utan godis också   Eller så var det saltstenen som gjorde det genom att ersätta godiset....kul i varje fall.

Igår tog jag och pållen en ny väg - som vanligt ;) Hamnade uppe på något som hette Stackarberget och bergets utkiksplats med grillning och vindskydd. Riktigt trevligt måste jag säga! Goliath var i sitt esse och jobbade på i rejält skrittempo. Första rejäla backen var lite pustig enligt herrn, men när det planade ut och bara var kuperat på en smal stig var det full rulle. Ibland fick jag hedja honom för att klara mina stackars knän men för det mesta kunde jag styra honom på lång tygeln och med vikthjälperna. Coola killen!

Vi testade även en stig som gick på motsatta sidan av bergsklättringen och som löpte utmed sjön Saxen. Tyvärr var det fortfarande alldeles för mjukt så det blev till att vända. Men om några veckor ska det nog gå och då kan man tydligen rida en hel slinga runt på småstigar utmed sjön och upp på berget. Det ser jag fram emot att testa!

Eftersom jag äntligen tagit mig tid att leta på sladden mellan mobilen och datorn kommer här några mobilfoton från igår. Det är verkligen synd att man inte kan återge hela intrycket på en bild....

Första utsikten över Saxen efter en klätterbacke. Stigen gick vidare utmed en gammal stenmur...

Från den här stigen kom vi, efter tallen på bilden kommer klätterbacken...

Glada farbrorn!

Utsikt över sjön Saxen och Sveriges längsta by; Saxdalen uppifrån utsiktsplatsen på Stackarberget. Jag hade kunnat stanna där länge och bara njutit, men herrn stod och trampade på stället och ville fortsätta jobba :)

Ja igår kändes det nära på som sommar när jag kom ut till stallet. Hästarna stod och noppade hö i solskenet och bara trivdes gott :) Min herre följde så snällt med och stod sen nästan en timma och njöt av en ordentligt rykt. Vårt ridsällskap hade blivit lite försenat så då passade vi på att stå uppställda där han varit lite orolig och nu var han cool. Testade även att raspa en av framhovarna innan ridtur istället för efter och det gick mycket bättre. Kanske mer ork i kroppen att stå still och inte längtan efter att gå ut i hagen igen?? Jaja, skönt att det funkade bättre iaf.

Framåt femtiden red vi slutligen bort till Anette och Glimra och fick en av de härligaste ridturerna på länge. Var ute i runt två och en halv timma och red runt ett stort sligområde med kuperat grus och sand. Vi klättrade, vi plaskade i vatten, hoppade över bäckar, travjobbade på volt, övade galoppfattningar, testade sideways över stock, ryggade över stock, sicksackade oss fram genom snår, travade fritt på långa tyglar, övade på att stå still medan Glimra och Anette jobbade på volt runt oss....ja, vi hann med det mesta.

Jag och Anette rider ofta långt, även om det inte är meningen, men roligt har vi! Vi har lite samma ridsätt också ute i naturen, gärna lite fart och gärna lite jobb på ställen där det passar. Och hästarna är så otroligt nöjda och arbetsvilliga när det händer grejer mest hela tiden som gör att de både får använda kropp och huvud. Fröken i sadeln blir också full av motivation :)

Kroppen kändes märkligt nog inte så illa heller när jag satt av och gick sista biten. Har vant mig vid att ha ont i svanken på vänster sida och känna av ljumskarna men det mjukar snabbt upp sig efter en liten promenad. Jag är glad att jag kan hålla igång och rida som jag gör så länge som möjligt!

Stackars lilla häst, han har fått vila tre dagar den här veckan för hans arma matte har behövt vila kroppen samt haft mycket att göra. Inte konstigt att herrn tar snedsteg över vägen så fort han hittar nåt läskigt i de nya omgivningarna! :)

Men nå mycket mer än snedsteg gör han inte, förutom alla symaskinsteg framåt då vill säga   Jobb och takt får man liksom lägga åt sidan sådana här dagar, det är bara att låta honom gå och får man en lugn skrittsträcka med avslappnad häst på hemvägen har målet uppnåtts.

Vi var nog ute i närmare en och en halv timma och utforskade nya vägar i Saxdalen. Jag hade kikat på eniro innan men råkade hamna inne i ett virrvarv av småstigar i skogen ändå. Givetvis lyckades jag rida i närheten av två hus med X antal hundar som blev som skogstokiga när jag och Goliath kom brakandes. Note: rid inte där fler gånger. Stigarna var dock rätt trevliga så G fick trava på och lyfta på fötterna. Vi klev även över en stadig bro två gånger och vände vid en ostadig bro.

När vi hittat ut ur skogen igen frågade jag en mycket trevlig äldre man om vägen jag letade efter men han varnade mig för stora stenar...och det hade han såklart rätt i. Den var en gammal gruvstig med stenkross a la big size. Goliath ställde upp och gick en bit av stigen, men sen vände jag för det såg inte ut att bli nåogt bättre underlag. Blir riktigt imponerad av hur han tacklade underlaget med sina barfotahovar, ingen tvekan hos hästen.

Strax innan den där gruvstigen råkade jag på ett hus med en stor till-salu-skylt från Länsförsäkringar. Hoppsan kerstin, huset var ju fint! Var tvungen att kika när jag kom hem och jodå...husköparnerven ryckte till   

http://bostad.lansfast.se/Beskrivning.aspx?GUID=3T338LR1G7C37PTL&typ=CMVilla

Hittade på ett par mindre stockar under en öppen trädyta och var ju bara tvungen att trava över några gånger. Hur ofta hoppar vi något....inte alls, med tanke på pålles exellenta teknik. Men ett par riktiga hopp blev det ändå!

Väl hemma vid "stallet" blev det en rejäl rykt av herr svettig och en lättare raspning. Men nu är han allt bra fånig med det där en period igen. Speciellt eftersom det är lättare att flytta runt när vi bara står uppbundna utanför en garagevägg. Det ska traskas runt och det ska tyngas och vägas...och idag testade han till och med om han kunde nappa tag i min tröja när jag stod med rumpan till. Det får man ICKE, sa hans matte då och sen höll han sig i skinnet   Mitt sätt att tackla procedurerna han har för sig är att bara hålla i benet, han gör det bara jobbigt för sig själv. Inte bli arg utan bara lugnt flytta tillbaka honom till ursprungsplatsen. Även om det pyser lite ur mina öron också emellanåt vill jag lova....locket på. Anledningen till att han gör det är för att han inte känner sig riktigt trygg vid uppställningsplatsen än och att då behöva lyfta upp hovarna en längre stund och helt utesluta chanserna att ta till flykt vid fara är ingen hit för herrn. Det är iaf min tes. När jag gick in i sadelkammaren och dörren blåste igen efter mig blev herrn alldeles manisk. Eftersom han stod precis utanför dörren försökte han buffa både med huvud och ben för att få tillbaka mig och öppna dörren. Stackars lilla killen! Han såg riktigt lättad ut när jag öppnade och visade mig igen efter en halv minut. Grejen är ju att det inte blir bättre av att jag är där och "tröstar" honom hela tiden heller. Han får lov att inse att jag inte försvinner och att han inte är hotad där han står. Och det kommer, ju fler gånger vi står där. Att han är dunderpigg gör inte saken bättre heller precis eftersom nerverna hamnar på utsidan.

Jag tar förhoppningsvis en tur imorrn kväll om det hinns med. Ska shoppa lite i Blg på förmiddagen och sen är det middag i Ställdalen hos makens morföräldrar på eftermiddagen. På söndag blir det iaf uteritt ihop med bästa Anette och Glimra och då brukar det bli en lite längre tur eftersom vi har så mycket hästprat att klara av   

Fisk är verkligen inte min starka sida men ikväll blev det riktigt lyckat. Dessutom var det hur enkelt som helst, så ni har säkert redan koll på alla hemligheter för att få ett koljablock att smaka mumma :)

200 grader.

Skär upp fiskblocket i tvåcentimeterstora bitar och lägg ner i ett smord ungsfast form. På med salt, citronpeppar och citronsaft. Skjuts in i ugnen i 10 minuter.

Koka potatis och mosa till potatismos. I med en skvätt mjölk och rätt rejält med smör. Krydda med salt, vitpeppar och hackad persilja. Rätt mycket vitpeppar.

Klicka potatismoset kring fisken och häv på hollandaisesås gjord på påse. Skjuts in i ugnen i 10 minuter och sen är det klart. Mycket kryddor fick fisken att smaka annat än bara trist fisk :)

Något av det roligaste jag vet såhär om kvällarna är att sitta på nätet och surfa runt på olika hästsidor för att få ny kunskap, inspiration och motivation. Ibland råkar man på riktiga guldkorn!

Tidigare idag råkade jag halka in på www.equinfo.se med en del intressanta forskningsartiklar.

Ikväll hamnade jag istället på http://naturligdressyr.bloggagratis.nu/ och http://www.dressagenaturally.net/ Dessa två kvinnors synsätt kombinerar natural horsemanship och dressyr på ett vad som verkar mycket intelligent och givande sätt. Dit kommer jag återkomma fler gånger för att insupa detaljerna i det de skriver. Saker och ting måste liksom få landa i huvudet och ligga och gro ett tag.

Ofta när jag sitter och läser blir jag att fundera på det här med olika perspektiv och vilken inställning man kan ha. Vissa hävdar att deras synvinkel är det "enda rätta" medan andra är lite mer ödmjuka och menar på att man kan hitta gott och användbart i olika perspektiv för att på egen hand baka ihop dem som det passar. På något vis tror jag att vilket perspektiv man väljer beror på hur man är som person och vilken häst man har. Vad stämmer överens med de egna tankarna, prioriteringarna och målen? Svaret kan bli att man alltid omgett sig med en viss typ av åsikter, en viss typ av hästar som alla faller inom ramen för ett visst perspektiv. Eller så möter man olika typer av människor och djur som gör att man influeras och måste skifta metod för att komma vidare. Egentligen är det inget som är "bättre än det andra", huvudsaken är att det fungerar för den personen och den hästen. Den svåra biten är väl tyvärr att även om man själv är av uppfattningen att man gör det bästa för sin häst har man kanske inte kunskapen om att det finns det som är bättre....

Jag är en sökare av olika perspektiv för att gynna min egen och min hästs utveckling och kunnande. För några år sen var det "vanlig" dressyr som gällde, "traditionell" hästhållning. Nu är det akademisk ridkonst. Natural horsemanship har jag på något sätt alltid fascinerats av och använt mig av i skiftande grad. Lösdrift, barfotaverkning, fri tillgång på grovfoder har vidgat mitt perspektiv på hästhållning. Vad som är bäst? Tja...jag utgår från det som passar mig och min häst bäst just nu och jag är försöker vara så open-minded att jag alltid är redo för att ta in nya åsikter och värdera dem utifrån mina tidigare kunskaper och erfarenheter. Sen ska jag inte sticka under stol med att det får mig att utesluta och tycka sämre om vissa metoder och tankar som inte knyter an till mina slutsatser.

Det mest hållbara konceptet är nog trots allt att inte försöka se sig själv som bättre än någon annan. Utan komma ihåg att min utgångspunkt utgår från de erfarenheter och kunskaper som jag fått mig till livs såhär långt i livet utifrån det som klingar an hos mig. Och det är likadant för alla andra, oavsett om deras värld rör sig i samma bana som min egen eller i ett helt annat solsystem.