Irmelin - den starka

Alla inlägg under mars 2011

Av irmelin - 8 mars 2011 07:33

Vårt möte igår kväll har hamnat i tidningen, just som planerat!


http://www.dt.se/nyheter/ludvika/article919832.ece




Undertecknad kom med på bild, rosa tröja och brunt hår....

ANNONS
Av irmelin - 7 mars 2011 16:43

..även de riktigt duktiga måste starta från ruta ett med sina hästar. De har dessutom en gång själva varit nybörjare och fått lära sig från grunden hur man hanterar och rider en häst. Du som har kommit en bit på väg - var ödmjuk i din framtoning inför de som inte ännu besitter samma visdom. Du som håller på att lära dig - inspireras av de som kan och ha tålamod, det finns inga genvägar till kunskap och erfarenhet.


En inspirerande film ur mitt tycke, alla måste gå igenom grunderna....



/ Från någon som är på väg....


ANNONS
Av irmelin - 6 mars 2011 18:27

Läste ett sånt bra blogginlägg idag om perfektion. Eller kanske snarare att det man ser och det man arbetar med i ridningen så sällan är perfektion. Ofta säger man att det inte är målet i sig som är det viktiga utan att det är vägen dit. Det passar så bra ihop med den känslan jag är inne i just nu. Strunt i att det för det mesta ser gräsligt ut, det viktiga är att jag jobbar med det och när vi får till de där perfekta stegen så är det ren magi!


Så idag tog vi ett pass på banan igen med det tredelade tränsbettet och fokuserade på att bara lösgöra på inner och få Goliath avslappnad så att han kan börja forma och bära sig själv. Först av allt ska jag klargöra att det är ett rent mirakel att vi ens kan rida på tränsbett. För bara ett halvår sen blev han totalt stum och stel som en planka hela hästen när jag testade bettet, att trava var inte att tänka på...han tog bettet och det slutade bara med en hemsk dragkamp. Visst är det lite mera svårarbetat även nu, men han jagar inte upp sig och blir blockad utan lyssnar faktiskt på vibrerandet i bettet och släpper så smått efter. Till och med i traven!


Det blev ett ganska långt pass men det fick ta den tid det tog. Tror jag lade ca 20 minuter på travarbetet. Kanske inte helt onormalt för andra men eftersom vi haft det så tufft med traven blir det gärna att man gör lite och sen lägger ner... Ibland för att man nåt det lilla framsteg man satt upp för passet, eller ibland för att det -tyvärr- går åt skogen och jag inte klarat av att reda ut det hela.


Strategin för passet var helt enkelt att lösgöra på innertygeln medan innerskänkeln stöttar upp innerbog och ytterskänkel tar hand om ytterbak. När det började ge effekt i skritten tog jag upp traven och lät honom trava på i de båda voltvarven. Ingen stress, bara tålamod, inga överdrivna hjälper, bara vara konsekvent med att lösgöra och när han formar sig och bär sig ger jag omedelbar eftergift. Nog gick han emot, men så släppte det ett litet steg här och ett steg där. Som på filmen här nedanför... Och efter att kameraminnet tagit slut släppte han igenom helt och hållet. Fyyyy så fin han kändes! Han böjde igenom, bar sig, blev lätt i handen, sökte nedåt-framåt och sänkte äntligen tempot och började svinga ryggen och trampa under sig. Ni skulle bara veta hur fin han är att sitta på då! Det här var klart det bästa travpasset vi någonsin haft hittills. Så nu vet jag hur jag ska göra, och inte ge upp utan bara ha tålamod och vara konsekvent.


Idag är jag väldigt stolt över oss båda och tänker bara se det vi gjorde bra! (Sorry för den störande solkatten :)



Dessutom var det vår i luften och vi passade på att stå i dörröppningen och sola oss både innan och efter ridpasset!

         
 


Ute i hagen ägnade sig sen Goliath och hans bästis Fräsen åt att mumsa på bajshögen...delikat...ähum.


  


Om ungefär en månad flyttar Goliath, Fräsen och shettishingsten Tarzan till en ny lösdrift. Om vädret tillåter det vill säga. Det är Fräsens och Tarzans ägare som ska bygga lösdrift lite närmare hemifrån mig och det ska bli skönt att slippa den långa resvägen som jag har i nuläget. Känns även helt rätt att inte skilja kompanjonerna G och F från varann, de är som ler och långhalm. Annars har vi trivts ypperligt på nuvarande stället, både jag och hästen. Det finns alltid för och nackdelar med alla ställen man "bor" på.

Av irmelin - 5 mars 2011 18:02

Det är inte bara Ludvika Kommun som är ute i blåsväder. Idag höll jag på att trilla av hästen av vindbyarna när vi red längst upp på en höjd över ett kalhygge. Min coola "viking" brydde sig dock inte det minsta utan knatade på i godan ro.


Han fick sig faktiskt ett rätt tufft pass idag, min kära häst. Vi red runt Högfors och första sträckan gick på den gamla banvallen som erbjöd ett riktigt trevlig underlag. Passade på att ta en lugn travjogg och Goliath var i perfekt energi för att kunna hålla det lugna tempot. Om någon sagt att jag skulle jogga med den hästen för ett år sen hade jag bara skrattat... Efter en stunds skritt kunde jag inte låta bli att fatta galopp och det blev en rejält lång arbetsgalopp. Längesen vi hade en sån sträcka att hålla igång galoppen på. Jag fick underhålla med halvhalter och stötta med ytterskänkeln emellanåt men han föll inte ur takten en enda gång. Underbart!


Väl framme i Högfors var vi båda två lite småtrött. Och värre skulle det bli...för skogsvägen hem var full med snö och trots att det körts med skoter innan så sjönk pållen ner en decimeter och ibland mer. Rätt tungt alltså. Fick nästan lite dåligt samvete, men G skrittade lugnt och målmedvetet, stannade ibland och nosade på nån bajs och tog sig en vilopaus. Sen satte han självmant igång igen och verkade inte helt slut iaf.


När vi äntligen kom ut på plogad grusväg igen skrittade han friskt på och jag släppte oron på en slutkörd häst. Bra att kunna skritta på hårt underlag för mjölksyrans skull också efter en sån pärs.


Fröken på hästryggen var också alldeles mör när hon gled ner från barbackapadden. Blev tvungen att stretcha mina ben så fort jag nådde mark för annars skulle jag inte kunnat ta kliven in i stallet knappt. Hästen fick sig också en rejält genomstretchare och när jag noga borstade igenom honom stod han och gäspade nöjt.


Resten av eftermiddagen var jag tröttare än tröttast vill jag lova....

Av irmelin - 4 mars 2011 18:40

Om ni vill se en riktigt duktig ryttare i utövande ska ni kika på det här:



Om ungefär en månad ska jag och Goliath träna för honom.

Prestationsångest?     Det var väl det jag fick här om dagen när vi red på banan och inget funkade. Även om det inte är så himla kul när det går åt skogen så är det trots allt väldigt nyttigt. För det kräver att man sätter sig ner, tar en funderare och backar tillbaka några steg.


Till passet idag hade vi därför sänkt ambitionsnivån en sisådär hundra snäpp. Gick tillbaka till grunderna, som vi kan, och gjorde en ordentligt uppvärmning från marken. Nyckeln på problemen brukar vara lugn och tålamod för oss, det slog inte fel den här gången heller. Jobbade mycket med att flytta bogarna och placera benen rätt och mot slutet hade jag en lösgjord och nöjd häst.


Som planerat hade jag det tredelade tränsbettet och passade på att sitta upp och bara skritta runt en stund efter markjobbet. Satte prion 1. styrning 2. tempo 3. form och det gav ett väldigt trevligt resultat. Jag hade även tålamodet att inte inverka för mycket, vilket är väldigt lätt hänt när man blir frustrerad och det inte går som man vill. Istället gav jag en signal, inväntade svar och gav sen ytterligare en hjälp om det behövdes. Med tränsbettet kom jag verkligen åt böjningen när det andra föll på plats och kunde vibrera lite i bettet så att han släppte igenom sidorna. I de lägena han styvar sig i sidan får jag först lösgöra på bettet och sen lyfta upp bogen för att komma på rätsida igen.




 

Nu är det dags att beställa kvällens pizza! Maken ringde och meddelade att han var klar på fotbollen. Han avbröt dock mitt samtal med hans bror som bor i Alingsås. Vi hade hunnit prata i förvånande långa trettio minuter, han har en riktigt trevlig bror :)





Av irmelin - 4 mars 2011 10:13

..blev det igår och jag tror herr G är lite småloj av pälsfällningen. Han gick och segade bäst han kunde i början av turen men med lite aktivering fick jag i gång den vanliga framåtandan.


Red på hackamoret och då var han sitt vanliga fina jag igen. Vi böjde, red sidvärts, skolor, en massa övergångar och han var superfin faktiskt. Krävde lite extra i övergångarna skritt-trav-skritt och gjorde korta växlingar som han klarade ut bra med en fin travtakt. Det är så bra att använda sig av gratis-bjudningen som man får när man rider ut. Kan nästan bara tänka trav i sätet så kommer han igång.


Gjorde en del bakdelsvändningar också och det märks att han är rejält bogstel. Inte så konstigt att det blir sisådär med styrning osv på ridbanan. Får lägga mer fokus på att lösgöra framtill... Det ihop med lite mer bettskolning ska nog göra susen. Höger fram är speciellt stel, hör så klart ihop med den svagare vänster bak.


Fick till trevliga skolor också på slutet när han var lösgjord och varm i kroppen. Matte fick vara noggrann med att sitta rakt över hästen så gick det som en dans. Det är så lätt att börja korva till sig när hästen inte gör som han ska. Men det beror ju på att matte inte gör som hon ska :)


Blev en del pulsning på en skogsväg där en skoter kört. Spåret släppte dock igenom en del så G fick ta i och det behövdes. När vi vände hemåt var inte inte lika "tagg" som han varit andra gånger - framsteg. Gjorde halter för små hjälper och han saktade in istället för att ligga på och öka när jag kortade tygeln. Trevligt när han lyssnar sådär fint! Sen tog vi två galoppfattningar, en höger o en vänster. Brukar vara lättast att börja med höger och G tog den faktiskt helt perfekt! Han behövde lite hjälp för att få igång tempot men takten var korrekt med en gång och han behövde inga travsteg i starten. Vid avsaktningen till trav krävde jag att han tog i med bakbenen och direkt travade på, istället för att ramla isär som jag annars så bekvämt gör. Ner till skritt och upp i vänster galopp. Taggad häst tog trav istället, så det var bara att göra om och göra rätt.


Riktigt nöjd med övergångarna igår måste jag säga. Härligt att kunna kräva allt mer bakbensaktivitet och att han bär sig själv i balans. Det går ju faktiskti framåt!


Idag blir det ett pass från marken med fokus på att böja igenom. Tar på kapsonen och även tredelade tränsbettet så får han gå och fiffla med det själv som lösgörande. Blir ett uppsuttet pass på tredelat till helgen sen.

Av irmelin - 2 mars 2011 21:00

I och med att Herr G fick en hovböld skrev jag på Svenska Hovskolans facebook-sida och bad om tankar och råd. Jag fick en logisk och bra förklaring som jag tänkte dela med mig av, för er som är intresserade ;)


Svenska Hovskolan

Hovbölder är hästen helt naturliga sätt att rensa hovens innandömme från död vävnad. Detta sker vanligen i samband med yttre våld (stora "blåmärmen"), kraftig strålröta (eftersom det minska strålens skyddande förmåga) och omställning från k...atastrofal hovform till en form som fungerar bättre. Om hoven tidigare har haft en mycket onaturlig hovform så har den bristfälliga hovmekanismen/blodcirkulationen lämnat kvar mycket "rester" som måste tas omhand när hoven börjar röra sig (flexa) som den ska (tex i samband med fångrehabilitering). Detta leder väldigt ofta till hovbölder. Naturligtvis kan även en blöt miljö göra att hovkapselns skyddande förmåga försämras och hoven därmed skadas.

Hovbölder är som sagt helt naturligt och ofarligt (men obekvämt) för hästen att gå på.
Hovbölder behöver inte "dräneras" på konstgjord väg.
Tricket är att se till att hästen fortsätter att röra sig i stället för att bli stillastående. Det kan fungera med tex Djävulsklorot. (En väl bevarad hemlighet är att värktabletter för människor även fungerar på häst.)

Hovbölder vandrar oftast upp och kommer ut i kronranden men de kan även bryta ut i strålen (som på bilden) eller i traktstödens lamellrand eller successivt förflyttas ut genom sulan (men då finns redan en ny sulan innanför).

Hovbölder vandrar ALDRIG nedåt och för att komma ut genom lamellranden där människor ibland försöker dränera ut dem.
Visa mer
 
Verkar som att jag gjorde rätt i att fortsätta röra på Goliath trots ömheten och även när läkningen börjat. Jag tror ni förstår själva att det inte var någon aktivare motion det var tal om utan kortare skritturer och promenader. Känns skönt att en hovböld inte innebär "dödsfara" med en gång utan faktiskt är ett sätt för kroppen att naturligt rensa och läka sig själv. Sen är jag medveten om att det kan innebära komplikationer, men reder hästens kropp ut det på det fina sätt som det gjorde i Goliaths fall känns det rätt lugnt.
 
Ridpasset på banan idag var dock inte lugnt...fick inte alls igenom böjningen som jag ville. Ska testa tränsbettet ett par pass och enbart koncentrera mig på skritten med att böja, söka och allmänt styra. Idag var det både vingligt och ofokuserat när han gick emot och inte ville bära sig själv. Finns ju mycket att fundera kring...beror det på att vi tränat så lite det sista, eller för att jag nästan enbart ridit på hackamore, för att han fäller som en gnu och det tar mycket energi, har han ont någonstans, har han problem med tänderna.... Jag ska ge det lite tid iaf och gå tillbaka till ruta ett, back to basics som det så populärt heter.
 
Ikväll har jag lyckats få maken att se en Star wars film ihop med mig. Han är inte det minsta imponerad :) Jag gillar det däremot mycket. Ska bli jättekul att se den allra sista (eller ja, tredje i ordningen) filmen som jag inte sett tidigare. Tack snälla Stina som lånar ut filmerna till mig!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5 6
7 8
9
10
11
12 13
14
15
16
17 18 19 20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken

Följ bloggen

Följ Irmelin - den starka med Blogkeen
Följ Irmelin - den starka med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se