Det blev minsann två ridturer trots minusgraderna. Först ut var min egen herre som jag slängde på hackamoret och hoppade upp barbacka på. Han kändes lite småseg i första skritten men så fort vi började jobba så var det turbodags igen.

Jobbade med övergångar idag. En del halter och en del travigångsättningar med fokus på en ordentlig böjning och bakbenen på rätt ställe trots djupsnö. Sen lämpade det sig för galopp så vi tog fattningar från skritt med galopp en kortare bit, innan vi skrittade några steg och sen ny fattningar. Galoppfattningar innebär taggad häst, men det gör också att han tar fattningen bättre - om jag placerar oss rätt förstås.

Skrittade runt en del kring ett sligområde där en skoter och en älg hade spårat upp vägen för oss. På hemvägen genom skogen var det däremot bara älgen som hade gått så Goliath fick pulsa ordentligt. Har jag inte en trött häst imorrn så vet jag inte vad.... Han skötte sig rätt fint iaf :)

Fick i mig en stekt korv med tacobröd (korvbrödet var ju såklart slut) innan det var dags att åka till nästa stall. Styrde kosan mot Saxdalen, en by nån mil bort, där min vän Anette och hennes dotter Emma väntade. De har blivit medryttare på en kallblodsdam och en arabkorsning, som de trivs jättebra med! Som extra sällskap fick de idag med sig unga fröken Nettan på shettisen Haiwa och mig på kallblodet Kalle.

Det var hejdlöst spännande att rida ny häst, en STOR häst dessutom. Eller...han var iaf runt 160 cm och det är många centimeter än min egen plutt. Skäms över att säga det men det behövdes både en extra längning av stiglädret OCH en pall för att jag ens skulle få i foten i stigbygeln. Jag skyller på för mycket och för tjocka vinterkläder....ehrm!

Herr Kalle verkade lite bufflig i stallet och lite småstressad ute på gårdsplanen men coolade ner sig fint när vi väl skrittade iväg. Han trivdes bäst med att gå först och blev lite orolig om någon annan häst började trava vid sidan eller ännu värre, travade före honom. Trava först gick alldeles utmärkt och han lyssnade snällt på mina förhållningar, även om han var lite tung i munnen. Lite läskigt kunde det ju också vara förstås. Kanske inte med den stora lastaren som skottade snö intill vägen, men en gul kissfläck i den vita snön- hua! :) Nej, Kalle ska då ha en stor eloge för att ha burit mig så säkert och tryggt i nära på två timmar i kylan. Ju längre han gick desto mjukare blev både kroppen och munnen. Humöret var det inget fel på varken i början eller slutet, han var som en stor nallebjörn med ett hjärta av guld.

TACK snälla Anette, Emma och framförallt hästägaren Ing-Marie som lät mig följa med på turen! (Och de som säger att Saxdalen saknar ridvägar vet uppenbarligen inte vad de pratar om ;)

De flesta korten är tagna "in the move" så ursäkta kvaliteten!

Sötaste Kallemannen

Min nya favoritväg utmed ett oändligt sandtag. Anette och Glimra har täten.

Emma och Valencia tuffar fram i djupsnö bredvid "spåret".

Kalles ursöta ponnyöron och pigga glimt i ögat!

Emma och Fröken V. Nettan och Haiwa kom på efterslänten med jämna mellanrum.

Anette och Glimra utgjorde ett stiligt par tillsammans!

PS. Behöver jag säga att Glimra är syster med Goliaths bästa kompis Fräsen? Kalle är faktiskt också bror med Fräsen. Dessutom har Goliaths mamma Ripella stått i stallet där vi var efter att hästarna omhändertogs av polisen. Lite kuriosa :)

PS en gång till. När jag kom hem var det dags att göra sushi. Men min allra bästaste man hade redan rullat och gjort iordning. Stor PUSS!