Irmelin - den starka

Alla inlägg under december 2010

Av irmelin - 25 december 2010 09:46

Tänk nu är det redan över, den där dagen man gått och sett fram emot så länge. Nu får vi se fram emot nyår, påsk och midsommar istället :)


Vår julafton började faktiskt i stallet. Jag, maken och hans lillbror åkte och släppte ut hästarna och jag måste ge en stor eloge till mina stalldrängar. De slängde både ut hö och ordnade med vatten ut i hagarna så allt gick mycket fortare för mig som kunde ägna tiden åt hästarna och mockning. Kikade på Goliaths sår innan han gick ut och svullnaden hade kanat ner en liten bit så det ska väl vara på bättringsvägen av sig självt.


Efter stallet styrde vi kosan mot Ställdalen där makens morföräldrar bor och där vi blev bjudna på frukost. Förmiddagen gick åt till att varva mellan matlagning och vila. Framåt tolv kom resten av julfirarna så att vi slutligen blev 19 personer som drack glögg och bänkade oss vid julbordet. Efter maten var det givetvis Kalle Anka som gällde och jag passade på att slå igen ögonen någon minut här och var. Inte riktigt planerat det där... Risalamalta och glass för oss kräsna stod därefter på menyn innan vi samlades för att sjunga några kända julsånger. Jag ställde snällt upp och spelade till sångerna på pianot- det gäller ju att passa på att glänsa när man kan ;) För de två små barnens skull dansade vi också i ring och sprang runt i hela huset medan vi flåsande sjöng "Nu är det jul här i vårt hus..." Kondisen var inte på topp efter all julmat kan man säga!


När klockan närmade sig 19 var det äntligen dags för julklapparna. Makens familj har en mycket långsam tradition som innebär att ett paket delas ut åt gången, den som fått paketet öppnar sen inför allas ögon och kan tacka den som gåvan gett innan det är nästa pakets tur. Halvtio tror jag att vi var klara till sist....då var mina ögon som smala streck. Jag och maken fick både stora och små klappar som vi blev mycket glada för. Av mig fick maken ett par tofflor och en slipsnål som han verkade glad över. Själv fick jag äntligen ett par efterlängtade islandsridbyxor som jag tjatat ganska duktigt om, så jag kunde inte ha blivit mycket lyckligare!


Efter en bit prinsesstårta var det så slutligen dags att packa in paketen i bilen och fara hemåt till sin säng. Jag somnade i bilen och sov som en stock hela natten :) Maken hade dock feber och fick frossa mitt i natten så när jag öppnade ögonen på morgonen låg han och sov i tröja och byxor, stackarn!!


Nu ser jag att det börjar klarna upp lite ute, det blir kanske lagom tills att jag ska ge mig ut till stallet och se om herr Goliath är sugen på en lugn skrittur. Han har fått vila ett par dagar nu när det varit så bitande kallt och mycket att göra. Vill ta det lugnt pga skadan också, men utan motion går han nog snart upp i limningen den arbetsvilliga Farbror Frej.


God fortsättning på er alla och njut av julefriden!

Av irmelin - 23 december 2010 12:28

Bara för att jag samlar på mig material till att bygga min egen barbackapad hittar jag givetvis den här sidan... http://naturhunden.se/list_varugrupp.asp?t=Barbackapad&varugrupp=249&lang=sv


Jaja, jag får väl bygga min egen pad ändå och spara pengarna till en riktig sadel istället. Nu börjar jag verkligen längta efter den Espaniola som jag kikat ut! Min gamla Chezz åker ut på annons...om någon är intresserad?


Min lilla häst hade till min stora fasa skadat sig när jag hämtad honom i hagen igår. Troligen har han stuckit sig rejält på en pinne för han hade en jack strax över vänster framknä och pga minusgraderna hade en stor blodklump samlats vid såret. G kan vara lite känslig i vanliga fall men han brydde sig inte farligt om att matte tvättade och tvättade. Ingen ömhet, ingen värme och inte halt. Skönt! Hoppas att det ser lika bra ut idag när jag hämtar in honom lagom tills att min tränare kommer och barfotaverkar honom igen.


Imorrn blir det i alla fall inte mycket mer hästande än mockning och utsläpp för imorrn ska jag njuta av god mat, gott sällskap och spännande julklappar!


God Jul på er allihop!

Av irmelin - 15 december 2010 19:35

Nu har jag och Goliath känt varann i lite över ett år och det är först nu som vi verkligen börjar kunna varandra. Eftersom jag lyckats knåpa ihop en liten travfilm från dagens dressyrpass ska jag passa på att beskriva lite mera ingående vad jag kommit fram till om vad som funkar för oss som ekipage.


Först och främst måste Goliath ha gått ett pass dagen innan så att han har fått göra av med energi. För mycket energi på ridbanan funkar inte alls, då blir det bara spring och svårt med koncentrationen. Tyvärr får han heller inte tagit i för mycket för då blir det som idag, han orkar inte hålla ihop och jobba på med bakbenen hela tiden.


Passet ska gärna inledas med en kvarts jobb från marken där vi går igenom böjning, sökning, skolor och ett par travövergångar.


Uppsuttet börjar vi med voltarbete i skritt, flyttar utåt-inåt, samlar. Går över till skolorna, känns dagsformen fin tar vi dem på volt direkt annars är det rakt spår som gäller innan vi går in på volten igen. Öppnan...slutan...förvänd sluta...


Över till trav och där gäller det att tänka avslappning- böjning-sökning-dämpa-dämpa-takt. Det är som att släppa upp kopplingen oerhört långsamt på en känslig bil, det minsta för snabbt så brakar det iväg utan form. Under traven måste det också dämpas för att han ska kunna slappna av både psykiskt och fysiskt, inte det minsta för mycket framåt. Sen förlorar vi böjningen, måste fånga upp på ytterbak, placera innerbak under tyngdpunkten igen och lösgöra på stångbettet så att vi hittar sökningen. Och så håller det på ett tag..... Emellanåt går vi ut på rakt spår, en bra dag orkar han hålla både böjning och takt. Testar att gå lite mot en öppna, men det är fortfarande tungt.


Ibland, som idag, testar vi på en någon galoppfattning i vart varv. Höger varv gick idag riktigt bra, Goliath orkade hålla ett ok tempo, böjde sig och sökte sig även nedåt-framåt. Vänster är tuffare, det gick undan och böjningen fanns bara ett par steg innan centrifugalkraften satte in igen. Men det är iaf roligt att kunna ta upp en galopp utan att hästen goes nuts som förut :)


Efter galoppen tar det ett par stegs dämpning innan vi kan arbeta ordentligt igen. Det är ett stort framsteg! Förut kunde passet vara förlorat pga en för taggad häst som bara skulle framåt och blev trippig efter galoppen. Mentalt har det alltså verkligen gått framåt för oss!


För det mesta brukar jag avsluta efter galoppen, skritta en liten stund på lång tygel och klappa om innan vi går upp till stallet.


Idag ville jag dock jobba lite till med skrittarbetet och red en carré (en mindre fyrkant) i skritt där vi jobbade med skolorna på olika sätt. Carrén är min nya favoritövning, Goliath lyssnar riktigt bra och jag får bättre koll på alla delar av hästen. Vi red böjd rakt fram på rakan -  öppnor i hörnen, öppnor på rakan - sluta i hörnen, sluta i hörnet - öppna på rakan, förvänd sluta både på rakan och i hörnet. Mycket stärkande och samlande!


Idag var G som sagt lite trött i bakkärran efter gårdagens klättertur och galopp i snön, det gjorde att han inte riktigt orkade placera bakbenen rätt jämt och tappade ibland manken och blev framtung. Men på det stora hela är jag riktigt nöjd. Framförallt är jag nöjd med den trav vi fick till emellanåt, det som syns på filmen har vi slitit hårt för att få fram!


Sen ska han ha en stor guldstjärna för att han är så cool. När jag satt upp råkade pallen jag stod på trilla omkull och hamna med benen uppåt. Eftersom G är liten lyckades jag nå pallen med handen när jag sträckte mig nedåt uppifrån hästryggen. Så med en pall i handen och fyra tyglar i andra handen kunde jag manövrera kalaset åt sidan och ställa rätt pallen. Efter passet passade jag sen på att skaka bort snön från elbanden som kantar ridbanan. Det gjorde jag med ridspöet medan Goliath skrittade runt fyrkantsspåret, inte brydde han sig i mitt viftande och att det for ner snö en decimeter från honom. Vilken kille!


Såå...såhär funkar det bäst för oss och jag är riktigt stolt över oss :)





Av irmelin - 10 december 2010 17:02

Jag har legat lite lågt den här veckan, lyckades få bryt på att aldrig bli frisk från min förkylning som istället bara eskalerade och likaså gjorde min värk i axlar och överarmar. Att vakna varje natt för att behöva lägga rätt armarna till ett mindre smärtsamt läge är inte kul....inte heller att vakna med världens halsont och en täppt näsa som inte gör saken bättre. Två dagar blev jag hemma och nu har jag i alla fall fått tillbaka lite energi och har lite mindre ont i armarna. Resten är som det är.


Hur som helst, jag fick tipset av en kollega på jobbet att testa Voltaren istället för meningslösa Ipren för min muskelinflammation och när jag var på Apoteket råkade jag även gå förbi halsonthyllan. Kikade på Zyxcitron och något jag kände igen från tv som hette Mucoangin, typ. Sagt och gjort så blev det även en sån paketet och väl hemma var jag spänd på att testa den sistnämnda då den utlovade en domningskänsla i fyra timmar. Började suga på tabletten och minsann, sakta men säkert så kände jag hur hela gommen samt en liten bit av svalget blev bedövat. Ni anar inte hur underbar den känslan var!! Vilken fantastiskt medicin, varför har jag aldrig testat den förut?! En klar favorit för kommande behov. Voltarenen har jag inte testat än för den rekommenderas att intagas med mat eftersom den inte är helt snäll mot magen. Ska snart hiva i mig ett lass tacos så får tabletten också slinka med på ett hörn.


Goliath har också fått lida av mitt krassel. Fast jag vet inte om han har lidit så mycket för de få gånger jag har mäktat med att ta in honom har han följt med så snällt och velat kramas och mysa både länge och väl. Idag blev det i alla fall en riktig ridtur även om vi nöjde oss med en halvtimma i skogen. Herrn hade ju en hel del energi lagrad i benen så det som började så fint i skritt slutade med turbogalopp så fort marken tillåt. Jag hade inte hjärta att bråka med han för han var så otroligt glad och nöjd med att få sig en tur så vi busade runt i barbackagalopp och bara njöt tillsammans. Han har en sån fantastisk personlighet den där hästen, det är så att man kan höra honom kikna av skratt när han brakar iväg och göra små "wieee!"-ljud. I verkligenheten har han faktiskt börjat prata en del också, under den inledande skritten på tio minuter (vilken uppvärmning va!) så frustade han i vart och vartannat steg som att han bara ville puttra lite sällskapande där vi tassade fram bland granar och björn.


Mitt lilla hjärta!

  

Av irmelin - 4 december 2010 18:32

Idag har jag hunnit med mycket och än är kvällen inte slut!


Började dagen med att uppvakta min make på födelsedagen, ingen frukost på sängen men väl plättar i soffan. Blåbär, lönnsirap, glass och grädde var riktigt gott som tillbehör. Hade det inte varit för att han skulle iväg på fotbollsträning hade han fått en ännu rejälare frukost, men nu fick han skylla sig själv.


När maken drog iväg på sitt åkte jag till mitt - stallet. Det skulle mockas, fyllas på varmvatten i isiga hinkar, packas hö och halm, sättas upp en anslagstavla, tas bort snö från elbanden runt stora skogshagen och sen givetvis ridas. Jag och Goliath tog som vanligt, i kalla vintertider, en barbackatur. Han har blivit så trevlig att sitta på så det går riktigt fint att både trava och galoppera längre bitar. Nysnö, solsken och en härligt pigg häst som for iväg i full galopp var sannerligen min höjdpunkt på denna dagen!


Hemkommen drog maken iväg med mig till Elgiganten där det införskaffades något dyrt elektriskt. Makens firande fortsatte med en välbehövlig pizza eftersom klockan närmade sig halv fyra och vi inte ätit sen halvnio. Jag har fakiskt fått en ny favorit, fårostpizza utan en massa vidriga oliver- dom får maken ta hand om. Jag har ända sen jag varit liten mest ätit skinka-champinjoner-räkor. Kan inte uttala mig om vad den heter för det skiftar markant från ställe till ställe. Såhär på äldre dar har jag dock blivit riktigt modig och testar nu lite nytt.


Efter pizzan och en jässtund var det dags att kristyra pepparkakshuset. Fast huset är i år en kyrka som jag och maken ritat mallen till själva. Maken är ganska, läs pet-, noga med pepparkakshusen och han var högst tvivlande när jag föreslog en kyrka istället. Men eftersom jag är så otroligt envis så gav han med sig till sist. Han har sen satt ihop bitarna och jag fick alltså äran att kristyra. Jag kände att maken var skeptisk redan på förhand till hur jag skulle utsmycka kyrkan. Och han var nog inte särdeles imponerad efteråt heller. Men jag är rätt nöjd iaf. Man är ju inte proffs precis.


   


Efter pyntet slängde jag dessutom ihop Raspberry Cupcakes, de är alldeles för goda för att vara utan när man ändå är i bakartagen. Inget kort tyvärr, men receptet hittar ni i Leila Lindholms "a piece of cake".


Vill även lägga in några härliga foton från stallet idag.


                      


  

Av irmelin - 1 december 2010 08:56

Jag vet att det i alla fall finns några av er återkommande läsare som säkert vill höra om hur det går med Goliaths barfotaverkning, så här kommer det!


Nu är den en vecka sen exakt som vi plockade av skorna på herrn och eftersom han hade väldigt fina hovar direkt efter verkningen verkade det lovande. Kvällen efter verkningen tog vi ett pass på ridbanan, lite längre än vad jag tänkt mig pga yr häst och dagen efter var G lite öm i hovarna när han gick på hårt underlag. Därför blev det en halvtimmes tur i snörik sommarhage på fredagen där det inte märktes något av ömheten. På lördagen blev det ett träningspass på ridbanan både i AR och NH, utan några "ömhetstecken" :) Söndagen bestod av tjugo minuters arbete för hand på ridbanan, inga problem. Måndagen vila och igår kväll skritt på snöpackad grusväg ca 45 min. Till en början var han lite trippigare i steget på turen men jag uppfattade det som att han inte riktigt hade koll på underlaget än. På hemvägen hade spänningen släppt och han skrittade på med stora jämna steg. Han kanade någon gång med bakhovarna men inte på något oroväckande vis.


Jag har räknat med att få skritta mycket nu ett tag framöver på varierande underlag för att han ska vänja in sulans och strålens belastning. Lite ömhet är alltså inget märkvärdigt. Att han kortade in sitt steg beror troligtvis på att han behöver tid på sig att koppla ihop signalerna från hoven till hur han ska parera upp markkontakten beroende på vilket underlag han trampar på. Steget har dessutom blivit mycket mjukare, han har en fin överrullning och det finns inga broddar som hugger tag i marken och stannar upp rörelsen.


Två gånger med två dagars mellanrum har vi behövt raspa ner trakt och hovvägg för att hålla sulan och strålen som högsta punkt. Det växer snabbt vill jag lova!! Måste införskaffa mig en riktigt rasp så att det går lite lättare. Trakterna hade jag dock inte riktigt fått kläm på än. Goliath hade i alla fall helt plötsligt blivit väldigt snäll mot matte igår kväll och orkade hålla upp sina hovar länge utan att tynga. Han stod även ut med att matte stod i många konstiga vinklar och flyttade sig fram och tillbaka för att få en bättre vinkel. Postiva bieffekter :)


Än så länge är jag jättenöjd med mitt beslut!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken


Skapa flashcards