Nu har jag och Goliath klarat av vår första AR-kurs tillsammans och min lilla häst får klart godkänt! Han klev rakt på trasporten både dit och hem och stod inne på box ett dygn tillsammans med okända hästar. Nog märktes det att han blev lite nervös och samlade på sig en del extra energi, men på det hela taget är jag verkligen nöjd.

Inför vårt första ridpass med Christofer Dahlgren var jag toknervös, både över att rida för honom och för hur Goliath skulle reagera över att vara inne i ett ridhus. Hästen hade jag egentligen inte behövt oroa mig för eftersom han brukar lugna ner sig bara han fått kika runt lite. Det var öppna dörrar ovanför sargen att blir rädd för, solkatter  ridbanan, folk som pratade och prasslade på läktaren, färgglada bommar ovanpå sargen...men han tog det mesta med ro. För min egen del slappnade jag av när Christofer började instruera oss, han har ett sådant lugn över sig och i sin hantering av hästen att man kan inte annat än smittas av det. Att jag sen koncentrerade mig så mycket att jag knappt kommer ihåg första passets egentliga innehåll efteråt är en annan sak :) Hur som helst blev det mest en koll för att se hur långt vi kommit och var vi behövde lägga krutet någonstans. Gick igenom arbetet från marken och fick godkänt, sen uppsuttet med böjning och skolor i skritt. CD tyckte att vi hade gjort en fin början på ett bra grundarbete och det var bara att fortsätta.

Till pass nummer två hade Goliath laddat på sig massor av pys i öronen och vi började med att bara vänta ut honom i en halt, något vi får träna ordentligt på hemma också. Är hans hjärna inne på att gå framåt tar det en liten stund innan han kan slappna av och stå still. Lika i ridningen fick vi nu jobba mycket på att coola ner, andas lugn, tänka i slow motion och bara hitta en lugn takt. Sen fick jag tipset om att G kanske inte alltid är uppstressad när han drar igång sin vals utan helt enkelt försöker slippa ifrån lite drygt jobb och då är det bara att rida på men ändå se till att han utför övningen. Under andra passet lades även sluta på volt in. Vi har fått till något steg hemma nån gång och resultatet beror på om han har lugnet att lyssna på ytterhjälpen och min tyngdpunkt. Pga energin framåtgick det därför sisådär men något steg funkade. Gjorde även nån travövergång med mycket laddning och fullt ös. Trots allt ett lärorikt pass eftersom jag fick tips om hur jag ska bemöta och hantera de tillfällen då Goliath går igen och stressar upp sig.

Mellan lördag och söndag sov Goliath över natt på Pärlby ridanläggning och det verkar ha gått fint, han var lugnare och mer tillfreds på söndag morgon när vi gick ut på en promenad vid sjökanten och värmde upp muskler och leder. Inför ridpasset skrittade jag också runt en del så att han skulle ha fått släppa på de värsta spänningarna. När det var vår tur red vi för första gången in i ridhuset och det gick utan problem trots smala gångar osv. Vi fortsatte där vi slutat på lördagen och under böjning i skritt fick jag rådet att inte släppa efter så mkt i tygellängd när vi rider i vänster böjning där han så gärna faller ut hela tiden. Då är det lättare att snabbt ta tillbaka honom och visa igen vart han ska ha huvudet, huvudsaken är bara att han verkligen får en eftergift när han går rätt. I traven bestämde jag mig för att rida lätt på stor volt och efter en stunds framåttänk kunde Goliath slappna av och börja söka sig nedåt-framåt. Han behöver helt enkelt bara pysa ur en stund för att kunna hitta takten och lugnet. Först då kunde vi börja jobba med lite samlande trav på mindre volt och i höger gick det riktigt fint, vänster är lite svårare då inner bak gärna skjuter på och han inte vill ta ytterskänkelns hjälp om att fånga i den sladdande bakdelen. Därefter slutan på volt och nu förstod Goliath lite bättre även om vi vinglar en hel del och CD kommenterade att jag hade en lättlärd häst som kommer ta det här på en vecka om jag fokuserar på det. I övrigt hade jag en fin häst som kommer bli riktigt trevlig framöver!

Så det var det, min och Goliaths första kurs. Kunde inte vara stoltare :) Någonstans ska man börja och tidvis ser det rätt hyfsat ut för oss så nu ska vi lägga ner lite mer jobb så att vi kan visa våra framsteg till en annan kurs längre fram!

Här kommer en film från vårt tredje pass.

Nu börjar de nervösa ilningarna göra sig påminda i magen ju mer kursen närmar sig. Clinic i akademisk ridkonst för Christofer Dahlgren i Grangärde. Det är min och Goliaths allra första kurs tillsammans och bara tredje gången vi åker iväg med transport på ett okänt ställe. De andra två gångerna åkte han till min tränare och hennes hästgård för uteritt och en träning. De gångerna gick hästen på direkt i transporten både bort och hem och var rätt cool efter att han fått kika runt. Statistiken för den här resan är alltså god :) Dessutom ska det bli fantasiskt kul att få träffa de andra i AR-gänget igen och framförallt att få en bedömning och tips av riddare Christofer. Jag anar redan mersmak....men då får jag nog ta mig i kragen och spara ihop till en egen transport först och träna hästen i att lasta sig själv så att man slipper allt bök runt omkring.

Jag har turen att ha en snäll svärfar som ska köra transporten ut till Grangärde imorrn och får hjälp av underbara Anette att lasta och bli servad under dagen. Anette kör dessutom hela ekipaget hem på söndag. Och nu tror jag att jag lyckats få med allt på min långa packlista...skickade ett snabbt sms till min tränare och frågade om man behövde ta med sig vattenhink själv, och jo det var allt bäst. En hink och något att hänga upp hinken med. Klokt tips.

Det slutar väl med att jag glömmer hästen hemma eller något ännu värre :) Kul ska det bli i alla fall!

Nej, det bir ingen husvisning i Grangärde i eftermiddag. Maken får rätt i att det är bortkastad tid...så istället tar jag Blå faran till Smedjebacken och köper på mig lite torv och en påse hästfoder, då blir nog lillhästen glad.

Igår kväll ringde förresten en tjej som ska komma och kika på stallplats hos oss, kul! Ett halvblod, eller så kallad "riktig häst" :)

När vi fick hem Goliath på foder förra året i december gick han på tränsbett men sen har vi hållt oss till hackamore och stångbett. Det blir en viss skillnad i reaktioner och fördelar/nackdelar och nu har jag hamnat i fallgropen med en häst som har svårare för böjningen i vänster varv och som gärna kommer undan från att balansera sig själv genom att hänga sig i handen.

Därför tog jag idag tag i det här och red kanske inte världens mest spännande pass men nog gav det mig en del tankeställare och kändes nyttigt och intressant.

Började från marken med att bara vibrera i bettet och be om sökning nedåt, helt ok reaktion. Böjning åt sidorna krävde lite mer, speciellt åt vänster sida. Var übernoga med att vibrera, fortsätta vibrera tills han verkligen gav efter och sen bli helt stilla med handen och berömma. När det efter ca 5 min funkade ok från marken satt jag upp och gjorde detsamma från sadeln. Först stillastående och sen i skritt på volter och raka spår. Totalt ägnade jag 45 minuter åt skrittarbete på varierande spår med att bara lösgöra och ge eftergift. Fick träna både mitt tålamod, min känsla och att vara konsekvent. Såå nyttigt! Goliath prövade några olika tekniker för att slippa balansera och bära sig själv; tugga och tugga, hänga sig i handen, trycka ut/in bogen, öka farten...men ack så trevlig och fin han kändes när vibrerandet gav resultat och han gick på slack tygel med en fin balans! Rätt stolt över oss båda ikväll faktiskt :)

Har lite blandade känslor inför helgens AR-kurs, skulle vara synd om vi bara skulle behöva arbeta med den här biten istället för att kunna löst det hemma innan. Men jag anar att CD som tränaren heter har några ess i rockärmen, så att säga. På torsdag ska jag gå igenom de delar vi tränat på igen och då på stång och kapson som tidigare. Böjningen kan jag få på kapsonen och det går fint att lyfta upp G från handen på stången också men ändå få kvar sökningen. Kräver "bara" timing och känsla från min sida.

Håller även på att dra ihop ett gäng för att ta ut en hästtandläkare till stallet. Misstänker att det även kan finnas något som inte är helt bekvämt i Goliaths mun och som skapar en del av ovanstående problem för oss. Ska bli skönt att få vetskap och åtgärd.

Idag fick jag även ett till synpunkt på min fundering kring höfodringen i hagen och eftersom även jag varit inne på samma spår pga hygien och ekonomi blir det höhäckar i hagarna. Tack Fia!

Nu ska jag sova gott och ladda inför arbetsdagen och kvällens tempopass med Farbror Frej :)

Min braiga hovslagare Anki var ute hos oss igår och skodde Goliath. Det var hög tid med tanke på att bakskorna glappat i snart två veckor :) Anki är en väldigt härlig människa som man alltid kan fråga om tips och råd, hon säger precis som hon tycker och vet hon inte säger hon det också. Det allra mesta hon kläcker ur sig är dessutom väldigt logiskt och hennes filosofi handlar om att låta hästen vara häst som den är skapt till.

Igår frågade jag henne vad hon ansåg om fri tillgång och begränsad tillgång på hö eftersom vi kommer ge våra hästar hö och halm på morgonen och sen blir det kvällshö i boxen under natten. Det här beror på att vi sköter alla stallpass själva numera och pga arbete är det inte helt lätt att åka ut på luncherna. Det jag funderat på är fördelarna med höhäckar VS. sprida ut på backen. Hovis föredrog nog att sprida direkt på marken, eftersom det är det naturligaste för hästen. De får då rätt ätposition, de får gå mellan hösträngarna för att plocka i sig och det är lugnare för hästflocken eftersom det finns flera ställen att få tillgång till hö på. Jag håller definitivt med henne. Men. Det blir betydligt mera hösvinn, hö som bara trampas ner i leran och kan ge bakterier om hästarna plockar i sig det när det är ofräsch och jag som har en glupsk häst står och tuggar i sig allt hö rätt fort just nu om det ligger öppet och inte kräver så mkt jobb för att få i sig det. Sånt här är svårt....tål att tänka på. Har ni några tankar får ni gärna delge mig!

Jag fick iaf mycket beröm för Goliath. Hovis tyckte att han var fin i hullet och glänste av välmående, framförallt märktes det att han blivit lugnare och mer avslappnad. Nu behövde han inte ha koll på allt utan kunde stå helt avslappnat och låta henne hålla på bäst hon ville. Skönt att mitt arbete märks av andra!

...så har jag ett stort intresse för djur, natur och livet på landet. När jag var liten var min mamma hemmafru och min pappa arbetade med vårt lantbruk och eftersom jag saknar generna för innesysslor fanns jag för det mesta vid pappas sida. Det var reparationer av husen, maskinerna, nybyggen, skötsel av djuren, arbete med marken, mycket traktoråkande och en hel del muskelbyggande. Jag gillade verkligen det där...att vara ute, använda både kropp och huvud och arbeta tillsammans i lugn och ro. Stötte man på problem var det inte mer än att man gick in i huset, tog en fika, lade sig på soffan och funderade en liten stund innan man kom på lösningen. Sen fanns det stressiga tider, sena kvällar när höet var tvungen att köras in innan regnet kom eller tröskan arbetade på helvarv ute på sädesfälten. Då hanns det knappt inte med någon fika.

Möjligheterna att ha häst som bonddotter var stora och när jag växte upp hade min yngsta storasyster ponnyer och senare häst. Många andra tjejer runt om i bygden hade också häst, mina lekkompisars storasyskon hade häst...och dagen kom när jag själv hade häst.

Storasyrran tröttnade under senare år på hästarna och de flesta i min närhet spådde att jag skulle gå samma öde till mötes. "Du tröttnar nog när du får killar i huvet", sa de. Men jag fortsatte. Hade ett kortare uppehåll under studietiden i Falun men höll på att klättra på väggarna. Häst var ett måste. Blev medryttare, skaffade foderhäst, köpte häst. Träffade mannen i mitt liv. Sålde häst. Blev medryttare. Kände mig ofullkomlig. Blev delfodervärd. Köpte häst. Blev fullkomlig.

Men det är inte bara hästintresset som håller i sig, även bondgårdsintresset gör sig påmint emellanåt. När maken kikar på villor i stan kikar jag på smågårdar i utkanten. Just nu får jag i varje fall ett visst utlopp för längtan när jag blivit stallansvarig och tillsammans med stallägaren får bygga, laga och sköta om gården. Och jag trivs. Som fisken i vattnet. Just stallägarens gård är nog i största laget för mig. Men tänk ett mindre ställe, som ett vanligt hus med trädgård fast med ett litet stall och tillräckliga hagar som jag klarar att sköta själv. Drömma kan man alltid....

Tills dess kan jag få skryta med höhäcken som jag förfärdigat till hästarnas hage. Stallägaren kom och erbjöd sin hjälp med skruvdragaren och vips blev det även en stabil häck. Det andra har jag gjort själv. Det är väl kanske det som är själva tjusningen, att få vara stolt över något som man byggt med sina bara händer och efter sitt eget huvud. Byta golv och sätta upp tapet i huset, det är makens jobb, men ge mig en hammare och spik så händer det grejer.

Under tiden kan man även inspireras av sådana här människor, som gör saker och ting på riktigt! Som skulle klara sig trots att elnätet i världen slås ut...

http://svt.se/2.130639/hundra_procent_bonde

Jag är verkligen tacksam för den uppväxt jag fått, för alla dagar som jag tillbringade med min far ute i ur och skur. Tilläggas ska att min mamma är lika duktig hon, förutom innearbetet skötte hon en del av ladugårdssysslorna, hjälpte pappa att laga maskiner och körde traktor med tunga lass spannmål. Kvinnor kan. Under min tonår var ordet bonde kanske inte det mest imponerande, men med perspektiv på uppväxten måste jag säga att bonde är nog bland de mest mångsidiga och stoltaste yrke man kan ha. Fullkomligt.

Idag börjar jag sent på jobbet och det är alldeles strax dags att ta cykeln och rulla iväg. Men tro nu inte att jag sovit bort hela min sovmorgon, nej jag har givetvis redan varit i stallet!

Hade morgonpasset med utsläpp av hästarna och passade på att mocka och snickra lite till på höhäcken medan Goliath åt frukost ute i hagen. Pratade även en stund med stallägaren och hans mamma kring bokföring och stallhyror, det gäller att ha koll på allt. När G käkat upp tog jag in honom, drog av det värsta dammet och sen red vi ut. För ni kommer väl ihåg vad jag lovade den lilla ponnyn efter spektaklet igår...?

Han var ganska piggelurum i början och så fort han fick trava ville han rejsa iväg men höll sig ändå på plats när jag gruffade lite på honom. På skrittsträckorna passade vi på att kolla böjningen och formen, den var riktigt fin idag! Tränade även skolorna i låg form och fick till det rätt skapligt. Tog en galopp på en mjukare grusväg och en stund senare på hemvägen kom vi fram i en makalöst behaglig jogg. Just joggen är ett väldigt fint bevis på att Goliath musklar sig och börjar jobba rätt, blir så stolt över honom! Till råga på allt hittade jag några fina, stora, gyllengula kantareller på hemvägen som lät sig väl smakas efter en omgång i stekpannan. Den perfekta dagen :)

Nu har jag hunnit ställa mig i duschen, slänga i mig en hamburgare och ska bara bättra på ansiktet innan jag cyklar iväg. Ikväll blir det ett möte i stallet som jag länge sett fram emot!!

Flexibla planer är nog något som alla hästägare känner väl till. Som när man planerat ett dressyrpass men det riktigt pyser ur hästöronen och man inser att ett sådant pass bara är att glömma för dagen. Denna situation uppstod för mig och Goliath idag. Synd bara att jag missade att vara flexibel och höll mig till planen...

Vi hann i alla fall få till rätt fina skolor på långsidorna i skritt och även några steg diagonalsluta för första gången. Men sen skulle vi träna på travövergångar och då var det kört. Trav- full fräs, tyckte Goliath och sen ville han aldrig coola ner sig igen. Till slut hoppade jag av, tog några varv på volten från marken och så gav vi upp.

Så imorrn har Goliath önskat sig ett trav/galoppass ute i skogen och snäll som jag är ställer jag upp. Han kommer vara superdryg, ligga på och vilja småtakta i skrittpauserna. Men om ett par dagar med lite mer ordentlig motion är han som vanligt igen. Det är bara att stå ut och gillar läget. För jag gillar ju ponnyn ändå :)