Irmelin - den starka

Alla inlägg under april 2010

Av irmelin - 25 april 2010 20:38

Använd aldrig, och då menar jag ALDRIG för mycket Linnex när du känner att det smärtar på till exempel benhinnorna. Nog för att det gör ont med ett lager Linnex, men om du istället tar TRE lager kan du ge dig den på att det känns som att huden håller på att brännas loss från benet.


Såå...snälla lilla du, lär av min läxa och utstå grundsmärtan UTAN Linnex. Du kommer önska att du aldrig lyssnade på din sambo och drog på lite extra dessutom!

Av irmelin - 24 april 2010 17:42

Idag var jag och sambon sugna på att smygstarta golfsäsongen och tog oss ut till en av rangerna här i trakten. Men ack, den var inte öppen så det var bara att susa hemåt igen.


Vi satsar på en annan premiär istället, grillsäsongen! Ett rejält revbensspjäll ligger på gasolgrillen och sprider sin goda doft in i huset. Inte illa för premiär vill jag lova!


Sen blir det promenad ner till Hemmabio där vi tydligen ska låna Boondockssaints 2. Vet inte riktigt om det är min typ av film men det får tiden utvisa. Det är iaf en nyare Die Hard film på tv ikväll runt halvtio, såg den på bio när den kom och tyckte den var riktigt bra, så jag har alltid något att se fram emot!



Av irmelin - 24 april 2010 15:00

Jag och sambon har precis kommit hem från ännu en husvisning, inte drömstället- det lär ni får höra om sen! Nej, det här huset ligger bara någon gata nedanför oss och såg väldigt lovande och fint ut på bilderna. Men när vi kom dit kände både jag och sambon att huset inte hade minsta hemtrevliga känsla. Det var ett hus, rätt och slätt, men inte mer. Det trevligaste rummet var väl badrummet med mosaik i duschen, ett bubbelbadkar och en bastu. Tyvärr sitter vi ju inte på toa hela dagarna så det kunde inte väga upp för resten av rummen.


Sambon blev lite besviken, han hade hoppats lite på det här huset som låg så bra i ett villaområde. Själv är jag mest lättad. Det innebär att det är större chans för drömstället :) Så...jag fortsätter drömma!

Av irmelin - 23 april 2010 12:06

...men den här gången är det mitt drömställe! Själva huset är kanske inte det största och flashigaste men med lite kärlek, omsorg och nya tapeter blir det great. Och så har det ett stall. Need I say more?! Tre boxar, alldeles perfekt. Ligger på lagomt avstånd från mitt jobb och stan, tar någon minut extra till jobbet för sambon bara - inget att klaga på. Den här gången vill jag INTE bli besviken, den här gången måste vi få köpa det, sambon måste gilla det!! Annars ger jag upp...

Av irmelin - 19 april 2010 10:05

Nu har jag kommit på anledningen till varför jag inte riktigt kommer mig för att skriva här så ofta. Jag hade ganska tidigt i bloggen bestämt mig för att bespara er ohästintresserade långa utlägg kring detta ämne, men eftersom det är mitt allra största intresse är det ju det jag helst vill skriva av mig om. Så nu när lilla fröken lade ihop ett och ett insåg hon att om bloggen ska överleva måste det in mer HÄST här :)


Goliath, heter han. Hästen med stort H. Fast han är ju faktiskt bara en ponny på sina 145 cm över marken men fyller titeln som häst gott och väl. Jag som för det mesta ridit travare hittade en kallblodstravare åt mig och Polisen, som jag delar Goliath tillsammans med på foder. Att han är kallblod och en liten skrutt kändes ganska märkligt till en början och inte blev det bättre av att han hade humör som en envis oxe och vinglade av och an på ridbanan. Men ju mer vi lärt känna unge herr Goliath desto trevligare har han blivit när han fått rutiner och gränser för hur man uppför sig mot nytt folk. Ridningen har också den gått framåt med stormsteg genom den fantastiska akademiska ridkonstens lära.


För ett antal veckor sen fick jag erbjudandet om att köpa Goliath. Det var ett ganska svårt beslut egentligen. Dels för att jag kanske inte riktigt tänkt mig ett litet kallblod som ny häst, men framförallt för att alla mina sparade pengar går till det förestående bröllopet. Efter lite funderingar kom jag fram till att det nog skulle kunna lösa sig ekonomiskt om jag fick avvakta ett tag med köpet och det hade inte Gs underbara ägare något emot. Sen hände det viktigaste...nu när jag visste att G skulle kunna bli min vågade jag ta honom till mitt hjärta, visste att jag inte skulle behöva bli ledsen och besviken av att behöva lämna tillbaka honom. Plötsligt uppstod det där speciella bandet som man kan få med vissa djur och människor, det som gör att man skulle offra allt man äger och har för den individen. Och den känslan har bestått.


Så nu har jag återigen två väldigt viktiga individer i mitt liv, hästen och sambon. Det luriga är att hålla balansen dem emellan. Det har förekommit mer än en gång att sambon känner sig lite åsidosatt för hästens skull. Kanske är det för att hästen inte har lika många egna åsikter och saker och ting. Det värsta är att jag vet ju att sambons åsikter oftast är mer verklighetsbaserade än mina egna och att han tänker steget längre än vad jag själv gör. Så det är nog bäst för mig att jag fogar mig ibland för allas vårt eget bästa :) Det enda jag önskar sambon är att han också skulle kunna strunta lite mer i verkligheten och drömma sig bort, för det är alldeles fantastiskt. Dessutom brukar dröm kunna bli verklighet med lite envishet, något som jag har i överflöd och som har tagit mig ganska långt här i livet. Men det kanske är så att i ett förhållande måste en ha fötterna på jorden och den andra flyga i molnen...innan man hittar balansen där båda svävar tillsammans.


Nu undrar ni väl hur jag kan ha tid att sitta och skriva såhär långt idag. Jo ni förstår att jag har blivit sjuk igen. Förkyld och alladeles utmattas. Men nog fanns det lite mer energi i kroppen idag så imorrn tänker jag minsann gå till jobbet. Jag är inte riktigt gjord för att vara sjuk, det händer för mycket roligt i livet för att man ska ligga hemma på soffan instängd i ett hus hela dagen. Solen lyser, vårfåglarna drillar, inskolningarna på jobbet fortsätter, hästen väntar och jag vill flyga.


Under tiden bakar jag kaka, Knäckig kokosruta, eftersom jag återigen förstörde glasyren på Kärleksmumsen.


  

"MIN" Goliath i vårsolen!


Av irmelin - 13 april 2010 18:53

...Magnum Strawberry White! Men den lät minsann vänta på sig.


Åkte till Dollar Store efter jobbet för att inhandla krokar att hänga upp målarförkläden på till jobbet, samt två burkar kakor så att en av mina kollegor inte får allt för stor sockerabstinens på förmiddagarna.... :) På affären "råkade" jag gå förbi glassboxen och där låg den: Magnum med den mest lenast vita choklad och ljuvligaste jordgubbsglass. Vem kan motstå det? Läste lite snabbt på skylten ovanför att två stycken glassar skulle kosta 30 kr. Men jag var ju bara en så då borde det rimligtvis bli lite drygt 15 kr. Gick glatt till kassan och hon blippade in krokarna...kakorna...duschcreme (för den var slut och dessa kostade 30kr för 2 st)...och glassen. Kassörskan hejdade sig: "Du vet att det är 2 för 30 och 1 för 20?" "20 kr?" frågade jag häpet. Min snåla sida slog genast till, HUR kan man begära hela 20 kr för en liten obetydlig glass när jag kan köpa en hel liten GB för nästan samma peng. "Nej då ska jag då verkligen inte ha nåt!" utbrast jag, insåg att jag lät lite bitchig men lät det vara och gick till boxen och lade tillbaka glassen. Som att det där skulle vara ett billigt erbjudande på stans billigaste butik?! Mig kunde de minsann inte lura.


Efter Dollar rullade jag in på OKQ8 för att lufta däcken. Detta är något som min sambo ålagt mig eftersom han fick vara så god och byta däcken och även följa med mig när det var tvättdags. (Man vet ju faktiskt aldrig om något skulle krångla i den där biltvättsmaskinen så att bilen pajade eller något liknande, vem skulle få skulden då??) Sambon hade snällt förklarat hur man gjorde iaf och läst sig till vilket tryck vi skulle ha i däcken. När jag kom fram till den lilla glasburen med luft stod det en man och väntade med en hand på skåpet. Han måste vara lite efter, tänkte jag i mitt stilla sinne, väntade en stund på att mannen skulle ta ut en såndär luftsak men inget hände. "Ska du ha den där?" frågade jag vänligt. "Ja, men man måste vänta på att luften fylls på först," förklarade han lika vänligt. Av någon oförklarlig anledning fylldes jag av behovet att spela dum blondin och erkände kuttrande att det var allra första gången jag gjorde det här och sambon hade varit snäll nog att byta däck men inte fyllt på luft för det fick jag minsann klara själv vilket jag nu skulle göra fast jag inte alls visste hur man gjorde...*pust* Mannen tittade lite undrande på mig och sen visade han snällt vart jag skulle trycka och i vilken ände jag skulle sätta på munstycket mot däckets ventil. Tänk, på äkta blondinmanér kommer man långt :) (n your face, darling - man måste inte kunna allt, det räcker med att vara blondin!)


Efter luftningen parkerade jag så om bilen och styrde med bestämda steg kosan mot butiken på macken.Nu skulle jag ha en glass, kosta vad det kosta vill! Och sedärja, glassen kostade endast 15 kr och den var makalöst god som bara vårens allra första glass kan vara!


Av irmelin - 10 april 2010 19:10

För en liten stund sen, alldeles nyss, nyligen, kom jag hem från biografen. Nu för tiden säger man rätt och slätt, plant, bio. Jag och sambon såg Alice i Underlandet. Den var inte riktigt så bra som jag hade trott men ändå väldigt fascinerande. Redan från första stund när lilla Alice damp ner i Underlandet förvånades jag av hur obehagligt jag upplevde det. Det var inte ljuvligt där nere i Underlandet, heller inte skräckinjagande men...jag kände mig lite obehaglig till mods. Hade jag varit Alice hade jag minsann inte varit sådär modig och tagit lätt på allt. Spoon. Herr Depp, sorgsen, var i alla fall lika bra som han någonsin kan vara. Undrar bara hur han fått till sina gigantiska, enorma, storliga gröna ögon. Han måste ha fått något uppppiggande innan inspelningen.


Uppppiggande. Ja..det skulle vara våren då. Men eftersom vi bor här uppe på Nordpolen är det fortfarande...inte vinter. Kanske är det intevintern som gör mig lite rastlös och sugen på att något som hända, inträffa, expandera, explodera. Mitt hår har i varje fall exploderat. Förr i tiden, då hade jag rakt hår. Sen hade jag en platttång. Nu finns det inget som biter på envisheten. Stort och fluffigt med tokiga vågor här och där. Eller lockigt med raka bitar. Vad ska man välja...? Snart ger jag upp. Är ju ändå snart gift så då finns det ingen som bryr sig längre. Lösningen på problemet.


Nu får det vara. Adjö. Farväl. Vaväl!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25
26 27 28 29 30
<<< April 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken


Skapa flashcards