Irmelin - den starka

Alla inlägg under september 2009

Av irmelin - 17 september 2009 18:22


Idag har jag gjort teaterdebut! När man arbetar på en förskola som undertecknad gör får man helt lagligt leva ut sina drömmar och använda sin stora talang inom skådespelaryrket. Idag uppfördes "Björnens femårskalas" inför trettiofem spända och hysteriskt skrattande barn, förutom en treårig kille som fick bäras ut då han blev livrädd och gallskrek. Tre kollegor till mig hade klätt ut sig till björn, groda och humla medan jag gestaltade den näpna ekorren. Det hela gick ut på att björnen hade kalas men gick och lade sig för att sova, och för att kunna bjuda barnen på glass var de andra djuren tvungna att låta som djuren gör och därigenom väcka björnen. Inte förrän barnen hjälpte djuren att låta kunde sedan björnen vakna och kalaset gå av stapeln. De andra djuren listade även ut att björnen fyllde fem år genom att räkna fem olikfärgade ballonger, eftersom vi har matematiskt begreppstänkande som tema hos oss.


Avancerat var det inte men vi gjorde stor succé och har redan blivit bokade för återkommande turnéer!


Jag vågar knappt avslöja att jag på morgonen drömt om vår teaterföreställning och då var det en publik på cirka femhundra barn och föräldrar där vi bjöd på en fartfylld eldshow. Det kanske vore något inför nästa tillfälle....



ANNONS
Av irmelin - 16 september 2009 16:18


Idag har jag och sambon varit till banken för att undersöka om vi är betrodda med lånelöfte för eventuella husköp. Turligt nog var vi det. Nog om det. Det som är lite mera intressant är hur mycket som kan pågå i huvudet på en viss flicka när hon är på "vuxenmöte" på banken. Först och främst möttes vi av en ung snygg tjej som skulle hålla i rådgivningen.


Min första tanke: "Oj, vad snygg och ung hon är!"

Min andra tanke: "Skulle kanske ha tagit på mig något som kan betraktas som 'vuxna kläder' när jag gick upp kvart över fem i morse. Då hade jag i alla fall SETT äldre ut än vad jag känner mig just nu."


Vi gick och satte oss vid tjejens bås och ganska snabbt stod det klart för oss alla tre att det var sambon som tjejen skulle rikta sina frågor och sin information till.


Min tredje tanke: "Om jag nickar och försöker se intelligent ut kanske jag SER vuxen ut även om jag känner mig som femton just nu. Peppning: spela bara med!"


Eftersom jag inte riktigt hängde med i alla ordväxlingar mellan min högst intelligenta sambo och den snygga tjejen hann jag med en del andra funderingar.


"Undrar om sambon tycker att tjejen är snygg. Jag tycker ju att hon är snygg. Hon har snygga kläder och det där armbandet var fint...den färgen på pärlorna skulle jag kunna tänka mig till bröllopet...jag kanske ska fråga sambon efter mötet om han tyckte att den färgen var fin. Nej, han kommer bara att skratta åt mig, han kommer inte ha sett att hon hade armband på sig."


Nickar och fortsätter att se intelligent ut.


"Undrar om sambon skulle kunna bli intresserad av tjejen om de träffades ute på en bar. Nej, hon pratar på ett sätt som han nog inte tycker är så attraktivt. Det borde han inte göra med tanke på att jag inte alls är lik den här tjejen."


Tittar på sambon.


"Undrar vad det kommer sig att han tycker att jag är så fantastisk att han kan tänka sig att köpa hus med mig. Jag måste ju vara lite cool i alla fall. Men vad mycket skäggstubb han hade idag. Fast han är ju väldigt sexig med skäggstubb. Synd bara att det rivs lite när man pussas."


Vi hade nu kommit fram till den punkten där jag och tjejen ska boka ett eget möte för att jag ska gå över som kund till banken i vår stad.


"Jaha, så nu ska jag sitta ensam med den här tjejen om en vecka. Undrar om hon är lika hjärtlig även när jag kommer själv utan sambon. Undrar om hon har samma kläder på sig då. Nej, hon är nog ännu snyggare. Notering: ta på mig snygga kläder på onsdag och hoppas att inte något av dagisbarnen spiller på mig under lunchen."


"Tack för besöket, ses nästa vecka, hejdå!"


Och just det, jag hoppas att sambon inte läser just detta inlägget ;)


ANNONS
Av irmelin - 12 september 2009 19:21


Varje kväll när jag ska sova lägger jag huvudet på kudden och lägger  håret rätt så att det ska vara lika rakt igen på morgonen. Jodå, vissa har ju udda vanor har jag hört...! Men nu har det uppstått problem. Förutom håret måste jag nu varje kväll även lägga rätt min ena öronsnibb som jag har mot kudden. Jag skojar inte! Först håret mot kudden och sen smyger jag in ett finger mellan kudden och huvudet för att fixa örat.


Eftersom det verkligen är ett problem, med tanke på hur obekvämt det blir om jag inte lägger rätt öronsnibben, har detta stört mig och upptagit en del av mina tankar. Smått förskräckt har jag börjat erinra mig något om att öron växer hela livet...kollade upp det på Wikipedia och jodå, det stämmer allt. Så det här är alltså en vana jag kommer att ha för resten av livet för det kommer bara att bli värre och värre  ju större öronen blir :(


Men vet ni det värsta av allt? Även näsan växer hela livet! Jag har redan tittat mig själv i spegeln och försökt utröna om det SYNS att mina kroppsdelar har växt. Tveksamt. Men står det i Wikipedia måste det ju vara sant.


Jag får helt enkelt återkomma med bildbevis om jag börjar se stora (!) förändringar.

Av irmelin - 7 september 2009 19:14



Idag ringde prästen när jag hade fullt upp på arbetslagets planeringsdag. Först kände jag inte igen hans namn, men när han nämnde ordet vigsel plingade det välbekant till. Han meddelade att det var inga som helst problem med att boka in datum och tid i den kyrka vi har valt. Så nu ska jag verkligen gifta mig!!


(Om vi inte separerar innan dess, som fästmannen så rart skojade i bilen hem :)

Av irmelin - 3 september 2009 19:04


I morse lämnade jag in vår nya Yaris på verkstaden, det var några småsaker vi inte var nöjda med och en lampa som börjat lysa och som inte borde lysa. Så i eftermiddag skulle jag så hämta bilen och lyckades byta skift på jobbet samt få lift med sambon in till stan. Verkstan stängde klockan sex och därför tyckte jag att jag kunde kosta på mig att svänga in på Cervera en stund. Hittade inget av värde utan hamnade framför verkstan strax efter fem. Då var det stängt. För fem minuter sen. Dörrarna låsta och lamporna släckta. Suck...men så kom jag på den fina idéen att gå in på bilbutiken mitt över gatan där vi köpt vår bil för ett par veckor sen och säljaren satt på plats och tog glatt emot mig. Jag förklarade situationen och han började leta efter nycklarna till bilen men det visade sig att han inte hade fått in dem. "Men det ordnar sig", lovade han. Han började ringa några samtal, hos någon var det upptaget och andra svarade inte alls. Till sist fick han tag på en kille som var på väg hem och som kunde berätta att det skulle finnas en man kvar på verkstan. Men mannen svarade inte på telefonen så säljaren bestämde sig för att vi fick gå in själva och hämta dem. Han knappade snabbt in koden till porten, vi gick in och han sprang efter nycklarna. Plötsligt går larmet! Och det är inget snällt litet tyst larm som hörs inne i verkstan, det är ett mastodont larm som ringer över halva stan! Jag blir alldeles full i skratt och säljaren kommer raskt ut inifrån mottagningen på verkstan och säger: "Just ***, larmet!!" Snabbt kilar vi ut, han knappar in en kod igen vilket inte har den minsta inverkan på larmet. Ute på parkeringen igen så ler säljaren lika vänligt som han gjort under hela tiden, men kanske något mer panikartat och säger: "Du kan ta bilen nu, jag måste ringa några samtal!" Jag blippade snabbt upp bilen och rullade fort ut från parkeringen med ett antal nyfikna ögon på mig från förbipasserande medan säljaren springer in på kontoret för att ringa vaktbolaget.


Vilken grej, jag trodde att jag skulle bryta ihop av skratt och skämdes samtidigt något oerhört över att ha satt säljaren i den pinsamma situationen. Men vilken säljare, glad och tillmötesgående under hela tiden med kundens bästa i fokus. Ska ni köpa bil, ska ni köpa den på Toyta Center i Ludvika. Där blir ni alltid väl behandlade och överservice är inget utöver det vanliga!


(Sen kan jag ju tillägga att de på verkstan inte verkar ha åtgärdat mer än en sak vi klagat på. Det får bli en uppföljning i morgon. Ja se verkstäder...!)



Av irmelin - 1 september 2009 20:50


Om ni inte är intresserade av en lång utläggning kring arbetet med min medryttarhäst så får ni stå över läsningen idag :) 


Efter att ha jobbat hela dagen for jag hem och bytte om till ridbyxorna för det var äntligen time för stallet! När jag kom dit upptäckte jag att kallblodet Lasse var ensam hemma, transporten borta och då slog det mig att Kalle skulle ju till tandläkaren just idag. Ringde Kalles ägare som glatt berättade att de snart var hemma från ATG, så hann iaf mocka halva boxen innan de anlände till gårdsplanen. Kalle klev lugnt av lämmen som han brukar och sen överlämnades han i min vård för lite borstning och pyssel. Han är en riktig pärla och står still och bara njuter av omsorgen. Efter en helomgång med pälsglans i hårremmen tog jag ut honom i hagen och bestämde mig för att leka lite med NH.


NH innebär för er oinvigda Natural Horsemanship och för egen del är jag smått utbildad inom visionären Parellis läror. Han utgår från de sju lekarna där vi alltid startar med friendley game. Jag rör hästen över hela kroppen, med mina händer, ett rep eller en carrot stick ( ett lite annorlunda spö som endast används som min förlängda arm). Efter att ha gjort detta och Kalle stod helt avslappnat under tiden, fortsatte jag med att flytta honom för fysiskt tryck. Flyttade bakdelen och var noga med att låta trycket komma i fyra hårdhetsgrader - päls, hud, kött, ben, där man i sista fasen ser till att hästen flyttar på sig om han inte reagerat tidigare. Meningen är att man vill få en häst som flyttar sig för endast ett lätt tryck, till och med för psykiskt tryck där man flyttar genom att svänga med repet, vifta med ett finger eller enbart flytta hästen för blicken. Jag prövade även att flytta Kalles framdel men fokuserade mest på bakdelen vid upprepningarna. Flyttade även bakåt med ett tryck över nosryggen och det funkade utmärkt på honom. Han kunde dessutom följa mig fint framåt, men var sämre på att respektera mitt personliga utrymme när jag ville backa honom. Överlag är jag mycket nöjd med honom och Kalle såg avslappnad och positiv ut.


Här får ni en filmsnutt, ignorera elband, en mupp som dyker upp framför kameran i början och slutet, samt mitt övertydliga kroppspråk vid backningen :)


Tack för idag, slut för idag!


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken

Följ bloggen

Följ Irmelin - den starka med Blogkeen
Följ Irmelin - den starka med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se