Irmelin - den starka

Alla inlägg under juli 2009

Av irmelin - 26 juli 2009 19:30

I fredags vinkade min underbara sambo av mig på tågperrongen i Ludvika och jag startade min resa ner till föräldrahemmet i Västergötland. Jag hade faktiskt glömt hur mycket jag tycker om att åka tåg, man får bara låta sig forslas med från plats till plats medan man kan njuta av sin bok, tjuvlyssna på konversationer och smygtitta på hur folk beter sig. Den här gången gjorde det mig inte ens något att sitta i Örebrors väntsal i en timme innan resan fortsatte. En bit nedanför örebro var det dags att visa biljetterna igen och när konduktören frågade en kvinna som stod i mittgången om hennes biljett utbrast hon: "Jag vill faktiskt bara av det här tåget!" Det är ju sånt där som man fantiserat om, någon som hamnar på fel tåg och inte kan komma av utan bara färdas längre och längre åt fel håll! Det visade sig att denna kvinnan satt sina barn på tåget, sagt hejdå inne i kupén och sen hade tåget börjat rulla och hon hann inte hoppa av. Vilket drama! Som tur var så kom vi straxt fram till Hallsberg och där tror jag nog att kvinnan kunde hoppa av och åka tillbaka hem igen. Det roliga med konversationer inne i en tågvagn är att det mesta hörs, såvida man inte viskar. En väldigt stor man kom till exempel fram till en yngre kille som satt snett mittemot mig. "Du sitter på min plats!" Den yngre killen hade hörlurar och musik på sig så mannen fick upprepa sig. När killen hörde vad han sa ursäktade han sig såklart och började samla ihop sina saker och skulle resa sig. Det tog lite tid och av någon konstig anledning började jag bli generad och lätt rödkindad å den yngre killens vägnar. (Jag vet inte varför, jag brukar sällan bli generad men nu var det i alla fall så.) Till sist säger mannen " Äh va f-n, sitt kvar, jag går till bistron och äter en stund. Är det fullt där kommer jag tillbaka och då får du flytta på dig!" Om det nu bara hade varit vi tre där, jag, mannen och den yngre killen, hade det ju inte varit så pinsamt. Men nu lyssnade heela vagnen och den där mannen (som nog inte behövde ett besök i bistron med tanke på hans kroppshydda) pratade väldigt högt och tydligt. Jag tackar min lyckliga stjärna att det inte var jag som blev utsatt. En vanlig dag på tåget, kan man tänka...


När jag kom fram till Skövde möttes jag av min kära mor på perrongen och efter att ha inhandlat tre burkar rödfärg på Byggmax (hör och häpna så har de inte träplugg i denna affär!) så for vi in till centrum och letade upp två brudklänningsbutiker. Den första kändes väldigt gammaldags, det luktade malmedel av klänningarna och man fick vara såå försiktigt och inte knäppa kort. Jag lyckades prova tre klänningar iaf, en axelbandslös som var rätt fin,  en med breda axelband och en halterneck. Efter det besöket kunde jag konstatera att jag vill INTE ha en massa pärlor och broderier, inget stort släp och inte en massa puffkjolar. I den andra butiken var biträdet mycket mera avslappnat och hon frågade till och med om vi inte ville ta kort för hon förstod inte alls varför man inte skulle få göra det. Konkurrensen är som den är med internet och så vidare, tyckte hon. Vettig människa det där! Hos henne provade jag också två axelbandslösa, en tvåfärgad som var bättre än förväntat och en fin lite enklare klänning som tyvärr hade en stor rosett där bak så det såg ut som att jag hade en rumpa bred som en ladugårdsvägg. Nu skulle jag ju bara prova för att se vad jag skulle kunna tänka mig och jag kom till flera insikter angående valet av brudklänning. Priser på klänningar är också ganska intressant och det visade sig att i de affärer vi besökte var det lika dyrt att köpa en klänning som att hyra en. Frågan är sen vad det skulle kosta att sy upp en...det känns nämligen som att det inte kommer att finnas exakt en sådan klänning som jag vill ha. Och på sin bröllopsdag vill inte jag stå framme vid altaret i en klänning som jag är halvnöjd med! Så vi får se vad det slutar med...som vanligt är det så att jag vet vad jag vill ha och jag får helt enkelt se till att skaffa mig det :)


För övrigt har jag hunnit med en hel del här hemma hos föräldarna. Vi har fikat, väldigt många gånger. Jag har läst ut två böcker. Vi har klippt gräset. Jag och mamma har plockat blåbär, vildhallon och kantareller. Vi har skruvat på en garderob (det visar sig att jag är mycket teknisk och hantverksmässigt kunnig!). Vi har letat flyghavre (för er som inte vet är det sån havre som inte får växa i den andra havren för det finns ingen "mat" i den och den tar lätt över i den vanliga havren så därför måste man gå och plocka bort flyghavren för hand, den kallas flyghavre för att fåglarna sprider den när de flyger omkring mellan fälten) (fast det var mest mamma och pappa som letade efter flyghavren för jag hade varken overall eller stövlar, så jag tog mest kort, njöt av solen och läste bok i bilen). Idag var vi även hos min farbror och hans fru där de bygger ny sommarstuga. Fast stuga är inte riktigt rätta ordet för det är ett jättevackert, modernt hus med många finesser och faciliteter. Deras "snickarbod" ser ungefär likadan ut och inrymmer en gästlägenhet åt deras barn. Jag skojade med min farbror efter rundturen och sa att jag och min sambo kunde få köpa huset av honom om vi skulle flytta ner någon gång. Min farbror svarade: "Det vi har byggt går inte att köpa för pengar." Han menade på att det har kostat ganska många ören att få till det och att de har lagt ner mycket hjärta och smärta i det, skulle jag tro. Och det var ju faktiskt bara ett skämt... 


I morgon är det så äntligen dags för huvudattraktionen för min resa hit. Det är dags att rida tillsammans med en gammal barndomskompis. Detta ser jag verkligen fram emot!! Mer information kommer.


Dags för kantarellstekning! 

Av irmelin - 22 juli 2009 20:31

Nu är det bara en och en halv dag kvar innan jag sätter mig på tåget ner till Västergötland för att hälsa på mina föräldrar samt mina "hästvänner" Marre och kallblodet Linus. Dessutom har en vår gemensamma vän Lillemor precis gått och köpt sig en egen kallblodstravare som det ska bli riktigt spännande att få träffa. Förhoppningsvis kommer jag även att få motionera Linus hagkompis, varmblodet Tubbe, så att jag och Marre kan ta lite sällskap ut. Annars är det ridning växlat med cykling som gäller. Hur som helst ska det bli riktigt härligt att få komma hem en sväng igen, oftast hinner man inte med så mycket annars när jag hälsar på där nere. Nu har jag och mamma till och med planerat in att besöka några bröllopsbutiker där jag ska pröva mina första brudklänningar. Undrar hur det kommer att kännas...som att man är tio och lånar mammas finklänning kanske :)


När man INTE har häst då har man väldigt mycket tid över till att fundera på allt man ska göra när man har häst igen. Det finns mycket roligt att experimentera med och något som jag är intresserad av är akademisk ridning som växer sig allt starkare här i Sverige. Något annat är Natural Horsemanship och där finns det många varianter, Parelli är en av "lärorna" och det höll jag och Acce på med en hel del när jag hade honom. Söker man på internet hittar man både 123 övningar, foton och filmer att drömma sig bort i. Det finns även en del litteratur värd att läsa, de tyngre har jag inte tagit mig an än men den senaste jag läst är "Skola din häst till ökad samling och hållbarhet" av Katrin Wallberg. En tydlig bok med många inspirerande bilder där man går från unghäst till de mer avancerade övningarna inom den klassiska ridkonsten. En nätsida som jag har lusläst och läst igen många gånger om är www.markusholst.se som bjuder på en verkligt bra ridhandbok som ger enkla och logiska övningar och förklaringar på hur man kan träna sin häst.


Så "när jag blir stor" ska jag forma min häst efter den akademiska ridkonstens lära och använda mig av horsemanship-övningar i min hantering av hästen. Fram tills dess tänker jag öva på andras hästar :)


Ikväll bjuder jag på inspiration från Rebecka Östh på RC Horse Vision som har sitt tillhåll på Hällekis Säteri nere i mina hemtrakter!



Av irmelin - 20 juli 2009 17:43

Idag har jag lockigt hår igen - på mannens begäran. Han påstår att jag ser både sexigare och smalare ut, vilken flicka skulle inte köpa det?! Tog ett foto för att föreviga och passade samtidigt på att kika igenom korten på hur jag har sett ut de senaste tre åren. Från att alltid ha varit en blond flicka har det faktiskt förändrat sig något över tid och lite längre ner kan ni se resultatet!


Idag har jag också börjat jobba lite så smått. Joo jag HAR semester men av olika skäl som jag hoppas kommer att infrias har jag bestämt mig för att förbereda mig inför kommande termin. Främst handlar det om att vi har påbörjat ett arbete kring vår miljö på förskolan där jag arbetar. Genom en facklig kurs (Lärarförbundet) har jag upptäckt mitt stora intresse för att förändra innemiljön utefter pedagogernas önskemål om vad barnen ska uppleva på förskolan och framförallt utefter vad just våra barn vill sysselsätta sig med den tid de tillbringar hos oss. Och det är ganska mycket tid vill jag lova. Flera av våra barn är där många fler timmar än vad personalen är. Jag tänker inte gå vidare in på detta men det finns en hel del tänkande och tyckande kring att barn numera "bor" mer på förskolan än hemma. Anyhow...under våren arbetade jag och en god kollega för att minska buller och ljudnivån genom möblering i vår lekhall. Det bidrog också till att barnen fick lite annat att göra än att rusa runt och vara så högljudda de bara kunde i en stor öppen lokal där fröknarna helst stängde dörren om sig. Hemskt kan tyckas, men det är inget konstigt med det, pröva själv att tillbringa åtta timmar i en tom ekande lokal med fyrtio springande och gastande barn. Huvudvärk och tinnitus är bara förnamnet. Tanken är att vi nu till hösten ska fortsätta med miljön eftersom det innebär att vi börjar fundera på vad vi vill erbjuda våra barn när de är på förskolan och hur vi bäst ska göra det. Vi vill också börja arbeta tematiskt och med tanke på att barngrupperna blir större och personalstyrkan mindre så MÅSTE vi bli mer effektiva i vårt arbete och utnyttja varje kvadratmeter för att skapa lugn och ro så att vi får trygga barn och inspirerade fröknar. Allt hänger ihop!


Idag har jag av ovanstående anledningar ritat en mindmap (jag gillar bättre punktlistor men just denna gången funkade tankekartan bättre). Jag har dessutom läst och fått mycket goda råd i tidningen Förskolan som Lärarförbundet skickar ut och jag har återupptäckt mina läroböcker från högskolan samt litteraturen från en jämställdhetskurs som jag gick i Falun. Det vi behöver är en plan (och vid det här laget vet ni vem som är bäst på planer ;) och en struktur för observartion, dokumentation, analys och utvärdering. I mina böcker fanns det otaliga exempel på detta så i morgon blir det inläsning för att se vilka mallar som skulle kunna bli aktuella för just vårt arbete. Jag hoppas så att jag ska kunna vidarinspirera mina kära kollegor och att vi tillsammans ska kunna ta vår pedagogiska verksamhet ett steg längre!


Jag gillar mitt jobb! (såhär på semestern i alla fall)


Nu får ni skratta bäst ni vill åt mina hårfärger och frisyrer!



Av irmelin - 19 juli 2009 20:31

Fast om det ska vara riktigt rätt så handlar det om ordet i pluralis. Jag har nog sju planer - minst! Kanske skulle dessa planer även mer kunna benämnas som visioner, eftersom det inte är speciellt troligt att de kommer att inträffa. Vissa skulle säkert kalla det för drömmar, men då hamnar vi i området för fantasitankar som inte har någon verklighetsanknytning och med tanke på att jag är en relativt driftig person så brukar en hel del av mina visioner bli just verklighet.


Om vi även har i åtanke att jag är en ganska...nja, okej - mycket, impulsiv människa innebär det att mina visioner förändrar sig snabbt från tid till tid. Minut från minut. För några veckor sen var jag helt på det klara med att jag och sambon skulle leva lyckliga i alla våra dagar i ett fantastiskt mysigt hus i Saxdalen. Huset var perfekt, massor av stora ljusa rum, en fridfull trädgård, det låg på en återvändsgränd för sig själv men ändå med grannar intill och några av grannarna hade hästar (ja, ni förstår, det var PERFEKT). Det enda som inte var perfekt var att det låg lite för långt från stan och att vi inte riktigt befinner hos i husköparläge ännu. Till och med sambon föll för huset, men som förnuftets ankare hade han sista ordet och vi sa nej. Jag visste ju att det var rätt beslut också, men jag tror att vi båda fick en liten repa på hjärtat. Med tanke på att det bara har gått några veckor är vi fortfarande inte i husköparläge, men det hindrar mig inte från att visionera (om det heter så). Häromdagen skulle vi köpa ett hus på Lorensberga som ligger vid en tjärn och alldeles i utkanten av stan, i min vision det vill säga. Sen låg ett hus med stall i Snöån fortfarande ute till salu...ja ni anar nog vad jag tänkte. Nu har jag sansat mig och är istället helt inställd på att vi ska köpa ett hus i Grangärde, efter att vi har bytt bil till en kombi, gift oss och fått vårt första barn. Allt det där sistnämnda lär väl förresten inträffa om en vecka eller två för annars innebär det att mitt dagliga surfande på hemnet är om intet!


Ibland blir jag trött på att vara en visionär. Jag inser fakta och ser att i alla fall fem av mina planer kommer att gå upp i rök. Då hamnar jag i svarta hål, depressioner kallas det visst. En hel dag kan jag gå och vara tvär och tyst, det känns helt plötsligt som att mitt liv är över. Men som sagt så handlar det oftast om högst en dag, för som den impulsiva person jag är har jag snart en ny plan och då brukar jag oftast se till att den planen går i lås. Ett exempel: för några dagar sen insåg jag att jag inte kommer att rida på drygt en månad. Ni förstår att jag höll på att gå upp i atomer! Depressionen kom som ett slag i magen, febrilt sökte jag lösningar och så slog det mig att min barndomsvän hemma i Västergötland har en häst och hade jag tur kanske hon ville ha ridsällskap några dagar. Sagt och gjort, jag smsade henne och fick till svar att jag gärna fick komma. När sambon kom hem frågade jag snällt om jag fick fara bort en vecka (han hade såklart inget emot det och jag behöver faktiskt inte fråga om lov!) och därefter överraskade jag föräldrarna med ett glatt samtal om att jag kommer hem en extra vecka. Så nu har jag en härlig ridvecka med mycket trevligt sällskap både av föräldrar, vänner och hästar att se fram emot innan det är dags att återgå till arbetet.


Jag är ganska glad över att jag är driftig OCH impulsiv, man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet och vilken spännande idé man råkar komma på.


När livet inte överraskar får man överraska livet!


(By the way: jag är MYCKET tacksam över att jag har en klok och tålmodig sambo som står ut med och kan hantera mina impulsiva visioner. Han håller mig på jorden.)

Av irmelin - 18 juli 2009 19:28

Numera räknas jag endast till "folk", kanske till och med till "folk i allmänhet". Detta efter att ha tillhört släktet "hästfolk". Så till problemet: vad gör FOLK på semestern?


Jag tog ut fem underbara veckor denna sommar och än så länge har det nog varit en av de segaste semestrarna någonsin. När jag hade häst kunde jag  hänga upp dagen på att åka till stallet, mocka, fixa fodret, putsa läder, strukturera grejerna i stallskåpet, fånga in hästen längst upp i hagen, borsta, sadla, rida ut i några timmar, borsta igen och sen avsluta med att stå och titta på den betande hästen ungefär en halvtimme. Att åka till stallet tog ALLTID minst tre timmar. Just då kunde dagens stallbesök kännas som ett måste, nu är det efterlängtat...


En vanlig dag  så tillbringar "folk i allmänhet" den åt att kliva upp sent ur sängen, hämta tidningen (okej, sambon hämtar visst tidningen) och efter en halvtimma-timma är det frukostdags. Man slötittar lite på morgonnyheterna, kollar vädret, surfar in på de vanliga sidorna, funderar över vad man ska äta till lunch, läser, äter lunchen, vilar, tar en promenad och känner återigen att man ska göra något av dagen men nu är det bara några timmar kvar innan kvällsprogrammen börjar, kommer hem och duschar, surfar, tittar på tv, äter och hyr en film eftersom det som vanligt inte är något på tv.


Det som kan bryta tristessen är om det är vackert väder för då är det dags för en golfrunda! Både jag och sambon har köpt golfset och spelar på en pay and play bana i ett närliggande samhälle som för övrigt ligger ute i skogen. Här spelar alla som inte tagit grönt kort, alltså alla som INTE kan spela golf. Just nu är det alltså mest vi och ett hundratal pensionärer och eftersom vi inte är riktigt så duktiga som vi har tänkt att vi ska bli, gottar vi oss åt när pensionärerna hamnar i diket eller får gräsrullare. Vi, självgoda? nej nej :)Detta är bara ett symptom på dåligt sjävförtroende. Bättre blir det i alla fall, från att ha legat på runt 70 slag på en niohålsbana med 34 i par ligger jag nu på 56 som rekord. Pressen är stor inför nästa runda!


Jag ska inte fördjupa mig inom golfen, inte just denna gången. Får nog dock inse att golf är ytterligare ett ämne som kommer att beröras i mina utlägg.


Hur som helst, vad gör ni för att underhålla er en helt vanlig dag under semestern? Njuter ni av friden, lugnet, solen och insikten i att man inte behöver lyfta ett finger i onödan?

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Juli 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken


Skapa flashcards